22 dygn har vi tillbringat i Italien och på Sicilien sammanlagt. Allt vi gör ger oss erfarenhet och visdom, vi lär oss vad vi gillar och vad vi inte gillar. Vi reflekterar över oss själva, vad vi har och vad vi saknar. Vad vi vill ha och vad vi inte vill ha. Nu har vi lärt oss att Italien vill vi inte se mer av via husbil, eller trafik överhuvudtaget. Möjligen om en flyger och sedan bor på hotell eller Airbnb eller liknande kan Italien kanske visa sig från en annan sida än den vi har fått se. Att åka båt med husbilen var heller ingen höjdare.

Verkligheten

När vi åker husbil använder vi oss av appar för att hitta bra boplatser, gratis eller prissatta. Normalt sett är vi inte rädda för att stå på en parkering över natten, eller i skogen. Här valde vi att stå på platser avsedda för husbilar då vi redan 3:e dagen råkade ut för ett inbrott i bilen. Vi åkte utanför Bologna och tyckte vi behövde leta upp en mataffär. Vi som kände till Carrefour sedan tidigare valde en sådan butik vid ett större köpcenter, hittade en IKEA-parkering intill där vi parkerade bilarna. Vi ställde oss utmed kanten på parkeringen, lämnade hundarna och gick in i köpcentret och handlade. Passade på att äta lunch och var borta kanske 1 ½ h.

När vi kom ut igen såg vi att en ruta på bilen låg på marken i delar. Hunden var kvar i bilen så pulsen gick upp innan vi öppnat den låsta bilen och konstaterat att hon fanns kvar. Men bilen var upp-och ner-vänd invändigt. Kläder och prylar låg huller om buller på golvet, man hade rivit ut garderoberna och även slitit runt i madrassen och sängkläderna. Det första vi kollade var om datorerna fanns kvar, vilket de gjorde. Båda låg på golvet under bordet, där även hundens väska stod. Troligen har hon befunnit sig i den. Chocken hon fick när någon for in i bilen kan vi bara gissa oss till.

Småglin

Människan som befunnit sig i bilen kan omöjligt varit vuxen, då rutan som klipptes är minimal över spishällen som dessutom är i glas. Denna hade klarat sig, obegripligt nog. Att öppna dörren inifrån och sedan kliva ut hade ju varit en god idé om tjuven nu varit klurig. Detta gjorde man inte, utan klev ut samma väg man kom in. För övrigt kunde vi efter noggrann genomgång av bilen inte hitta någonting alls som saknades. Vi hittade vår alkomätare, våra pass och även 140 € som vi själva trodde vi glömt hemma…väl gömda uppenbarligen. Dan kollade så snuset var kvar… Men faktum var att ingenting blivit stulet. Troligen letade de endast efter cash, och de som fanns lyckades de bomma helt. Mitt på bordet stod en liten skål full med mynt. Amatörer.

Stök

Att ringa försäkringsbolaget gick ju lätt, men de ville ha en polisanmälan. Polisen pratar ytterst dålig eller ingen engelska, så det vart lite omständligt. Men vi lyckades ta oss till en station som hjälpte till med detta. De har kameror överallt så möjligen kunde de senare se inbrottet. Det hjälpte ju inte oss, vi fick leta upp en rulle silvertejp och bara hoppas att rutan skulle stanna kvar. Vilket den har gjort, såhär flera veckor senare. Vi valde att inte försöka laga bilen på plats, utan vänta tills vi kommer hem. Men klart vi blev sura över att få bilen förstörd. Dock var vi glada för att det var vår bil och inte våra vänners. Vi blev inte fullt lika upprörda som de blev, och de hade dessutom 2 hundar med sig.

Bättre upplevelser

Vi fick en del bra upplevelser trots taskig början. Vi besökte 2 olika varma källor i Toscana-distriktet, vilka vi uppskattade mycket. Tyvärr inte fullt ut, då vägarna dit var bedrövliga och vi fick åka milavis på dessa slingriga, håliga och buliga vägar så bilarna riste och hoppade. Att hela tiden undra vad som ska gå sönder på bilen blir ett stressmoment och humöret var väl inte alltid på topp. Att köra utmed Gardasjön var en speciell upplevelse, men även där var vägen hemsk, så tyvärr förtar det utsikt och njutning av att åka bil. Bergen var fina att se, de fanns överallt hela vägen igenom Italien. Utsikten när vi var uppe på ett berg var magnifik många gånger, men återigen drog vi oss för att besöka saker som låg på bergen eftersom vägarna var så illa.

Vi testade några platser anslutna till Agricamper, några bättre än andra. Köpte vin som vi fick hälla ut och annat som gick att dricka. Vi bestämde oss för att försöka köra så mycket motorväg som möjligt, vilket gjorde att vi missade mycket av landsbygden, men fick ändå testa pizzan i en bergsby. Vi stod still några dagar utmed havet, där vi badade ett antal gånger och fick uppleva vackra solnedgångar. Vädret var med oss mestadels och det blev en del shorts och sol-dagar.

Sicilien

Hit fick vi åka färja, vilket var en spännande upplevelse. En gubbe vinkade in oss och berättade hur vi skulle köra för att köpa biljett, vilket vi nog hade räknat ut själva egentligen. Sen skulle han ha betalt för sin tjänst tyckte han. Att komma fram till färjan var inte heller det enklaste, rakt igenom byn på trånga gator. Följ efter lastbilen, och hoppas på det bästa. Men det gick bra.

Att cykla var ingen höjdare, men vi testade några gånger, lite med livet som insats. Trafiken är fullständigt galen, man kör så fort det går, tutar och parkerar på vägen eller på trottoarerna, lite där man har lust, faktiskt. Tempot är hysteriskt och hela atmosfären luktar stress. Man ser sur ut i affärerna, pratar italienska med oss trots att vi säger att vi inte förstår, muttrar över vår okunskap i deras språk. Förutom kvalitén på vägarna finns det skyltar precis överallt, man hinner inte läsa hälften av dem. Det kan stå tre stycken 90-skyltar i en klump och sen 20 meter längre fram står det 2 stycken 60-skyltar och folk kör då alltså i 110. Logiskt, eller hur?

Vi hittade en Agricamper som skulle ha betalt för faciliteterna trots att det skulle vara gratis. Men vi valde den ändå, innanför grindar och rent och snyggt. Dock luktade det oerhört illa just här då man brände palmblad hos grannen. Det var mycket ljud överallt, natt som dag. Gärna hundar som står och skäller lite varstans, klockor som ringer eller allmänt trafikbrus.

Utflykt

Vi testade att ta oss med cykel till ett castell högt upp i Milazzo, vilket var en trevlig utflykt. Välbevarat och perfekt väder att strosa runt och kika. Vi fick en historielektion av en man med knappt hörbar engelska som spelade trumma för oss. Han berättade att Sicilien styrs av maffian (såklart) och landet är invaderat av en massa olika nationaliteter. Lite som i Sverige då, tyckte vi….

Maten

Vi testade pizza flera gånger med lite olika uppfattningar. Någon av oss tyckte de var super-goda, någon ansåg de smakade som hemma. Vi testade sushi-hak som var sådär och sedan testade vi den berömda pastan. Den var fin på ett ställe åtminstone, där vi var överens om att den var riktigt god. Priserna var som i Sverige, ibland lite mer än så. Köpte någon macka på en mack, smakade ungefär ingenting.

Vidare söderut

Vi åkte söderut en bit för att kunna se Etna, Siciliens aktiva vulkan. Då hade vi även lyckats skaffa repor utmed hela sidan på Ture på en av alla dessa trånga gator. Stora träd hängde ut över vägen och det fanns ingenstans att ta vägen, det var bara att köra och höra hur de skrapade upp sidan. Ungefär här konstaterade vi att vi vill inte åka runt hela ön, något vi först hade tänkt göra. Stanna en månad för att verkligen utforska ordentligt. Istället bestämde vi på stående fot att vi vill lämna detta landet.

Vägarna

Soporna

Det låg sopor slängda lite varstans, både i Italien och på Sicilien. Städa är inget man sysslar med här och hela atmosfären var osmaklig. I Catania fick vi hoppa undan för en kvinna slängde ut hela skurhinken över balkongräcket rakt ner på trottoaren. Det fanns visst sorterings-kärl, men inget man använde sig vidare av. Man slängde helt enkelt sakerna där man stod. På en ställplats låg det glas över hela parkeringen tex. Någon sa till oss att maffian har hand om sopsorteringen, liksom att de tar alla pengar som EU delar ut. Och det syns verkligen i landet, det är ruffigt och slitet överallt. Byggnaderna förfallna, inget underhåll någonstans, vad vi kunde se. Dock anser vi väl att även en fattig människa kan hålla rent omkring sig, men attityden kändes väldig slapp hos hela befolkningen.

Tempot är högt, alla ska bara fram, gå gör man inte utan man tar bilen. Trottoarer finns ibland, smala eller så står det bilar, blomkrukor eller annat på dem. Fanns det ingen trottoar fick man gå bland bilarna på vägen. Cykla gör man endast i bergen i norra Italien, mitt i denna hysteriska trafik. Enligt polisen ska man cykla på vägen, inte på trottoaren. Lätt…

Avsked

Vi och våra vänner valde att gå skilda vägar från Catania på Sicilien. Vi hade köpt båt-biljetter till Barcelona, och de skulle åka samma väg tillbaka till Sverige via motorvägarna. Då hade vi varit iväg i 3 veckor. Vi valde också motorväg tvärs över Sicilien till Palermo. Denna var om möjligt ännu sämre än tidigare motorvägar och vi fick köra i 80 för att bilen inte skulle rista sönder helt. En camping utanför Palermo var målet, där vi skulle tillbringa våra 3 sista dagar på ön. Återigen dessa skump-vägar för att ta sig igenom byn till campingen. Men den var fin, låg i en bergssluttning i platåer med utsikt över havet. Kallvatten, inga toa-ringar eller toapapper, som överallt annars i Italien.

Nästa skada

För att sen ta oss till båten skulle vi åka i utkanten av byn, men där stod polisen och dirigerade om oss ner mot vattnet, till om möjligt ännu smalare gator. Här fastnar vi med bilen mellan en husvägg där det står en skylt, och en parkerad bil uppe på trottoaren på andra sidan. Skylten drar upp hela sidan på bilen och vi fick hjälp av en Italienare för att komma loss. Men då var skadan redan skedd, och bilen ordentligt repig. Bilen på trottoaren överlevde med ca 1 cm marginal. Då svor vi… Men det var bara att följa strömmen, bilarna bakom hade här i varje fall vett nog att inte tuta på oss.

Kabria

2 gånger har vi fått ringa vårt försäkringsbolag Kabria, först inbrottet, sen reporna på sidorna. De var vänliga nog att godkänna båda skadorna och vi blir belönade med 6200:- i självrisk för vår dumhet att välja Italien som resmål. Här låter jag lite bitter såklart, men med facit i hand blir man sur över hela attityden i landet. Och det är synd, vi uppskattar verkligen att få se andra delar av världen, även dessa mindre belevade. Självklart är det vårt ansvar att se till så vi inte skadar vår bil, men dessa skadorna var för oss omöjliga att undvika, det var knappast av oaktsamhet de uppstod. De hamnade inte ens under drulle-försäkringen…

Men vi är glada för att det inte blev värre, bilen fungerar fortfarande och har bara fått smärre skönhetsfläckar, lappade med silvertejp. Vi är också glada för vårt beslut att byta land mitt i semestern. Här har vi civilisation som vi är vana vid, bättre priser på precis allt och vänliga människor omkring oss. Det är också nyttigt att få se dessa kontraster på samma resa, även om vi visste hur det var i Spanien sedan tidigare.

Ångrar vi oss?

Nej, det gör vi inte. Vi ångrar aldrig något vi har gjort. Hade vi inte gjort det hade vi heller inte vetat hur det är. Tvärtom har vi lärt oss en hel del, och den största lärdomen är att aldrig mer besöka Italien med bil. //Jeanette