Allt kan hända när en reser, och allt kan hända hemma. Att bo i en storstad känns för oss landsortsbor inte alls tryggt idag. Vi läser varje dag om allt möjligt som händer dagligen och framförallt i Sverige händer det väldigt mycket hela tiden. Vill man resa så får man vara beredd på lite av varje och vi kan välja att oroa oss för allt och inget eller så kan vi välja att åka och ta saker för vad det är. Vi väljer alltid det senare, därför är vi heller inte rädda för att resa.

Vi har vid det här laget rest en hel del och skaffat oss ganska mycket erfarenhet. Denna resan till först Italien och sen Spanien har gett oss ännu mer kunskap och vi är tacksamma för allt vi fått uppleva. När vi åkte husbil för 4 år sedan till Spanien och tillbaka så råkade vi ut för ett inbrottsförsök i Frankrike vid motorvägen. Vi hade blivit varnade innan för just dessa ställen, att inte parkera utmed motorvägen. Men den gången var det mitt i Corona och vi hade inget val, vi kom inte av motorvägen och landet hade utegångsförbud efter kl. 18 på kvällen. Alltså råkade vi ut för ett försök. Dock gick det bra, man kom inte ens in i bilen.

Niesmann mot Weinsberg

Det är skillnad på bil och bil, helt klart. Den gången åkte vi 9 meter bil och nu en liten plutt på dryga 6 meter. Det är därmed lättare att ta sig in i en liten bil om man nu skulle vilja. Och just på denna resan ville man det. Vi fick inbrott även denna gången, i Italien och bilens ruta gick åt skogen, som jag skrev tidigare, och som syns på bilden. Vi lärde oss illa kvickt att inte parkera undanskymt, stå mitt på en plan istället. Bra kunskap.

Olika länder, olika trygghetskänsla

Vad vi upplevde det så är det stor skillnad på trygghetskänslan i Italien mot i Spanien. Vi kände oss iakttagna ofta i Italien och vi vågade knappt ens lämna bilarna för att handla. Någon av oss vaktade hela tiden, även utanför vanliga mataffärer. På campingarna där vi betalade för oss kändes det lite säkrare, men det var alltid en oro att lämna bilen. Vi hade svårt att prata med Italienarna, de kunde inte engelska och ryckte mest på axlarna åt oss. Så fort vi klev i land i Spanien försvann denna otrygga känsla, här vågade vi lämna bilen direkt.

Vi har nu fricampat i 16 dagar i Spanien och stått på alla möjliga olika platser. En av dessa kändes lite lurig och det var en plats bland en massa lastbilar och därmed lastbilschaufförer. Det var inte alls meningen att vi skulle hamna där, det berodde på att vi körde rakt in i en storm och fick åka av motorvägen illa kvickt. Första bästa plats vi hittade i lä fick vi ta, för bilen höll på att blåsa av vägen. Men det gick bra, vi blev inte antastade eller påhoppade. Chaufförerna gick förbi oss till pizzerian i vinden…

Alla andra platser vi stått på har känts trygga, vi har varje dag lämnat bilen för att gå eller cykla runt i omgivningarna, både ensamma och tillsammans med våra vänner. Vi har ofta gått in i mataffärer och då parkerat utanför dessa, utan att känna oro. Vi har blivit bemötta med respekt och ofta av leende spanjorer. Har vi frågat någon om något har de genast varit hjälpsamma, kan de inte själva engelska så försöker de ändå kommunicera så gått det går.

Marknaderna

Vi har besökt flera marknader, vilket i sig har varit trevligt. Dock är en del av säljarna alldeles för nitiska på att sälja, en del skriker högt ”kom och köp”, andra är oerhört påflugna om man råkar titta till på deras varor. Ett beteende som vi inte alls uppskattar, kanske är det typiskt svenskt. Sen finns det ”riktiga spanjorer” som också står och säljer sina varor, helt utan att hoppa på oss. Där får man titta i lugn och ro, de hjälper till om man frågar annars inte. Det finns lite av varje, så att säga. Däremot upplevde vi inte att det skulle vara billigare på marknaden än i vanliga affärer. Möjligen var frukten det, men inte övriga varor.

Trots att det varit väldigt mycket folk i omlopp runt just marknaderna har vi inte känt någon oro för att lämna bilen i närheten. Nu är det ju ganska mycket folk överallt här i Spanien, men vi har hållit oss undan de största städerna. Det finns gott om mindre städer att besöka och att hålla sig i utkanten av dessa har inte varit några problem alls. Ofta har vi hållit oss nära vattnet och det är ju här de flesta vintercampande turisterna befinner sig. Som regel har vi inte stått själva på dessa ställen, men uppe i bergen gjorde vi det. Även nu står vi utanför en stad, Figueres längst upp i norr, och här är vi med ensamma.

Lagen

Spanska lagen säger att det är förbjudet att fricampa. Med fricamping menas att man plockar ut någonting utanför bilens egna yta, tex ställer ut bord och stolar, lägger en matta utanför dörren, tar ut markisen eller öppnar ett fönster. Vad vi förstår kan det bli böter om en bryter mot lagen, dock verkar polisen inte vidare hårda under vinterhalvåret. Vi har sett polisbilar på nästan varje plats vi stått på, de åker förbi och kollar läget. Ibland ser vi andra som har stolar ute, men polisen säger ingenting om det. Kanske är det olika på olika ställen. Ingen har skällt på oss i varje fall. Vi upplever dessa patrullerande poliser som en extra trygghet.

Parkering är däremot tillåten på alla allmänna parkeringar även för husbilar. Det krävs att bilen passar i rutan, precis som i Sverige. Men ofta är parkeringarna utan rutor, de består av en grusplan. Så där är det fritt fram att övernatta, så länge man inte dräller prylar runt bilen. Man får inte stå på stranden, oftast får hunden inte heller vara på stranden. Men som sagt, vinterhalvåret är det inte lika strikt. Bilar kommer aldrig ner på stranden, det är alltid avspärrat. Men hundar ser vi ofta plaska i vattnet.

2 månader på rull

Vi räknar med att vara hemma igen innan nyår om allt går som vi tänkt. Då har vi varit borta i 2 månader precis. Det får räcka för den här gången och vi tar med oss massa ny kunskap hem igen. Vi känner att vi har laddat batterierna för nästa års arbetssäsong och tycker det ska bli skönt att få sova i egna sängen igen. Vi är helt överens om att Spanien är det landet där vi trivs bäst om vi nu ska åka med husbil framöver. Vi är också överens om att vi har helt rätt bil för sådana här äventyr. Ture tar sig lätt fram överallt och har allt vi behöver. I södra delen är det fortfarande shorts-väder på dagarna, men här där vi står längst upp i norr blåser det fortfarande kraftigt, och helt klart kyligare. Det ligger snö på bergstopparna, men de är en bit iväg från oss. //Jeanette