Det har nu gått några veckor sedan kastreringen. Ja, alltså hundens kastrering….

Varför valde vi då att klippa kulorna? Först och främst är det ju faktiskt en tik vi har kastrerat, alltså inte fullt lika enkelt som en hane. Det blev en lite bökigare process eftersom tiken skulle få buken uppsprättad…

Besvärligt

Jag har i flera år velat kastrera henne för att undvika löpen. Hon har alltid lyckats löpa när det varit som mest olämpligt i vårt liv. På julafton till exempel, eller när vi måste iväg på jobb där det finns hanar i närheten. Detta slog aldrig fel. Julafton behöver ju inte innebära problem för de som inte har andra hanar i familjen, vilket vi nu har. Hanar som blir som galna i närheten av löpetikar…

Vem får inte vara med, liksom? Löpetiken såklart…. Midsommarafton är inte heller den bästa tiden på året, då vill vi ju kunna vara med bland andra… Kan ni passa vår hund? Nej, ni hade ju också hanar…

Vidare blev tiken personlighetsförändrad vid varje löp, hon pep och var orolig långt innan. Bök för oss alla. Eftersom vi aldrig tänkt avla på henne kände vi att detta mest var besvärligt. Och att resa med orolig hund är heller inget bra val. Något vi gjort flera gånger. Detta är jättestressande för hunden, något vi inte gillar. På golfbanan ville hon inte gå under löpen heller…

Hos veterinären

Jag fick inte igenom min vilja hos ordinarie veterinären. Chillie kliar sig och äter därmed medicin för detta. Ingen vet varför, trots otaliga utredningar. Det bara är så. Alltså fick jag inte kastrera påstod den veterinären. Det gör man bara inte, kliandet kan bli värre. Under flera år fann jag mig i domen, trodde såklart på veterinären.

Men sen blev jag trött på att bomma julmaten varje år, så tillslut ville jag ha en ”second opinion”. Ringer en annan veterinär för råd, och här säger man faktiskt tvärtom. Klart vi kastrerar! VA, sa jag? Jodå, att skylla på kliande tyckte de lät töntigt. De menade att kliandet istället kan bero på just hormonerna, och en kastrering kan därmed göra det hela bättre. Om hunden är frisk i övrigt gör vi gärna ingreppet. Tack och bock, sa jag och bokade in en tid omgående.

Omdömet

Första gången hos ny veterinär som går igenom hunden. Han tycker hon ser fin ut i pälsen, munnen, lugn och trygg, välskött och i betydligt bättre skick än många andra Chihuahua, vad han nu menade med det….?

Chillie fyller 7 år i Juni, och har varit med på det mesta som vi tar oss för. Hon har varit både på Gran Canaria och i Spanien och ett gäng länder däremellan. Hon åker husbil, spelar golf och målar. Hon är trygg och lugn och finner sig i det. Det är lättare att kastrera en yngre hund såklart, men veterinären menar att hon kan leva lika länge till och då är det absolut värt besväret.

Billigt?

Knappast. Veterinärerna tar bra betalt, det får man ändå ge dem. 7700:- kostade kalaset. Då fick jag lämna hunden på morgonen och hämta henne på eftermiddagen. I priset ingick smärtstillande tabletter i 6 dagar och en tratt….och de hjälpte till att ta stygnen 2 veckor senare.

Veterinären sa att hennes livmoder såg lite skum ut. Om det var fel på den vet vi inte, men han menade att det var bra att den kom bort i varje fall. Jag ringde upp försäkringsbolaget efteråt och sa att jag ville ha rabatt på försäkringen eftersom jag kastrerat i förebyggande syfte. Jodå, 10% billigare blev det. Tackar, tackar! Dock betalar de ju inte för själva ingreppet, det kalaset fick vi stå för.

Klart och färdigt

Så nu är det gjort och vi ångrar absolut inte beslutet. Hunden var inte pigg det första dygnet, och första natten var husse ganska upprörd över att han inte fick sova han heller… Hon surade över tratten, den var svår att gå med, och obekväm att sova med. Hon kunde inte hoppa upp och ner i soffan till exempel. Men dagarna gick fort och strax var tratten borta.

Pälsen på den rakade magen är på väg tillbaka och ärret kan vi knappt se. Hon ser jättefin ut, och verkar vara fullt återställd igen. Det var egentligen bara det första dygnet som var lite tröttsamt, efter det har allt gått jättebra.

Kliandet då?

Ja, det har nog blivit något mindre tycker jag. Inte borta helt, men jag har bommat hennes medicin flera gånger just för att jag inte sett henne klia sig. Vi håller tummarna att även det ska försvinna så småningom. Vi har sedan årsskiftet gett henne färskfoder och testade en sväng att bara ge det. Hon blev lite hård i magen och vi upplevde att pälsen blev något mattare. Så nu får hon färskfoder på kvällen och sin vanliga dos Royal Canin Chihuahua på morgonen. Lite av varje, så att säga. Detta har resulterat i bättre mage och finare päls.

Bilden visar en kväll i soffan hemma hos oss. Trygg hund med trygg husse. // Jeanette