Vår vardag ser ut som den brukar, Dan jobbar och jag pluggar. Men visst påverkas vi också av restriktioner och nya regler. För oss som bor i Småland har inte utbrottet av Corona varit särskilt nära tidigare. Trots att man har bombaderats av information och dygnet-runt sändningar på TV under en längre tid, så har det mest känts som ”där borta”. Det har ju varit storstäderna som varit värst drabbade.

Ju mer man lär sig om viruset, desto mer ändrar sig tankarna. Och ju längre tid som går desto närmare kommer det även oss. Att det nu finns även i vår lilla stad gör att man har en större respekt för just de restriktioner som finns, att man faktiskt tänker till innan man rusar iväg till olika saker. Ställer frågor som behöver jag verkligen detta just nu, kanske kan det vänta? Eller borde vi verkligen träffa de där människorna just nu?

Under tiden leker vissa av oss i sanden och grisar ner sig så mycket som möjligt 🙂

Följer Gran Canaria

Genom sociala medier följer vi utvecklingen på Gran Canaria, dag för dag. Där har man låst ner allting utom sjukvård, apotek och mataffärer. Vissa restauranger får lov att leverera mat, men inte ha öppet för allmänheten. Man har utegångsförbud, och poliserna patrullerar och ger stränga böter om man bryter mot utegångsförbudet. Detta sedan den 14 mars.

Nu har man börjat lätta lite på restriktionerna, men fortfarande får man inte vistas fritt. Man har haft ett 15-dagars stopp av olika tjänster, men som man nu lättat på, och vissa arbeten har nu kommit igång igen, till exempel byggsektorn. I Sverige gör man lite tvärtom på något vis. Alla får vistas var de vill, bara de håller avstånd, och inte är för många i samma grupp. Och det hade ju varit toppen, om alla verkligen gjorde just det…

Inte lätt att vara husbilsboende i dessa tider…

På just Gran Canaria rapporterar nyheterna om ett brittiskt par som blivit stoppade och anmälda för brott mot ”åtgärder för att begränsa rörelse”. Polisen påträffade paret som satt utanför sin husbil och solade i två campingstolar, utmed en väg där de alltså inte fick lov att vistas.

Paret uppgav att de kom till Gran Canaria i februari, bodde i sin husbil och förflyttade sig efterhand. Enligt kanariska officerare är ”denna verksamhet inte tillåten” under rådande omständigheter. I klartext betyder det att de inte får lov att åka runt utan att ha ett mål, tex mataffären. Att parkera och sitta och sola invid vägkanten är alltså förbjudet just nu.

Officieraren eskorterade paret till en plats där de fick lov att stå tillsvidare, med närhet till alla nödvändiga faciliteter. Så var det med det. Bara att lyda och se glad ut.

Varför tar jag upp detta?

Bara för att påpeka att man hanterar situationen olika i olika länder. Många länder, förutom just Gran Canaria, har betydligt hårdare restriktioner, än vad vi har i Sverige. Alla vill vi ju samma sak, eller hur? Stoppa spridningen. Och alla oroar vi oss för oss själva och folk i vår närhet, såklart. En naturlig reaktion för oss alla, i en situation då hela världen förändras drastiskt.

Många husbilsåkare har ju tillbringat lång tid i andra länder, men fick fära hem i all hast. Alla valde att inte göra det, kanske hade man inget hem att komma till. Eller så valde man att stanna i annat land ändå. Och dessa drabbas nu på olika sätt, campingar och ställplatser är stängda på många håll, och som husbilsåkare blir man lite ”hängande mellan stolarna”.

Tur i oturen

För vår del handlar det ju om att vi aldrig hann komma iväg utomlands. Och just nu är vi glada för det, vi slapp ju kasta oss ”hem” hals över huvud, som en hel del andra fick göra. Vi har ju turen att kunna stå still på en bra ställplats, här på Kattugglan. Vi har nära till stan, men bor ändå på landet. Kunde inte vara bättre just i dessa tider.

Respektlöst

Jag vill verkligen tro att alla faktiskt följer de riktlinjer vi har att rätta oss efter. Men har lärt mig att så inte är fallet och det är väl mest där det brister. Vi gör vad vi kan för att skydda oss själva, våra äldre, familj och vänner. Men ibland får man känslan av att alla inte alls tänker som vi…

Själv är jag inte ute bland folk mer än när jag handlar. Men det var just det jag gjorde för några dagar sen. I hela affären satt det skyltar med ”håll avstånd”, mannen i kassan satt bakom en skärm som jag sett numera i alla mataffärer hos oss. Kunderna i kön till kassan höll avstånd allihopa, i en annan kö gjorde man inte det. Jag stod och tittade på dem i väntan på min tur.

När jag stod framför mannen i kassan och skulle betala med mitt kort, kliver det helt plötsligt fram en kvinna från kassan bakom mig. Hon sträcker sig över betalterminalen, in bakom glaset och pekar på ciggaretterna vid sidan om mannen i kassan.

Hallå, jag står här! Men nej, det såg hon nog inte. Eller snarare, hon sket fullständigt i det. Jag backade och ställde mig att vänta tills hon hade fått sina ciggaretter. Men jag tycker det är respektlöst. Sägas ska också att kvinnan var pensionär.

Håll din del!

Om jag håller min del av ”avtalet” borde jag ju kunna räkna med att du håller din del? Väl? Men nej, man kan ju inte räkna med det idag, tyvärr. Om jag håller ett avstånd till framförvarande person, hjälper det mig ju ytterst lite om nu bakomvarande person istället klampar fram och står tätt intill… Eller hur?

Bara lite reflektioner såhär i Corona-tider. Vi kan inte undvika folk helt i vår vardag, trots att vi bor i husbil. Men vi tänker till och gör vad vi kan för att själva hålla oss friska såklart. Vi undviker större folksamlingar, men träffas gärna ute och pratar.

Tufft för många 💖

Såklart är det en tuff tid, inte bara för de sjuka och sjukvården som går på knäna. Utan även för andra som förlorar anhöriga, jobb, sina företag, sina studier, sina inkomster osv. Vi lider med alla dessa människor, verkligen. Och vi önskar såklart att tiderna ska bli bättre snart, även om vi förstår att det kommer ta tid att komma på fötter igen.

Eftersom vi inte har upplevt en sådan här kris tidigare, vet vi ju heller inte hur lång tid det tar att komma ur den. Om saker och ting återgår till det ”normala” eller inte, det får tiden utvisa. Vi kan bara fortsätta göra det vi alltid har gjort fast med lite mer eftertanke och respekt för att världen snabbt kan förändras. // Jeanette