Att upptäcka att man köpt fel bil ger ju lite blandade känslor. Dan blev mest sur och besviken, såg alla möjliga hemska scenarion framför sig. ”Fan, vi borde vetat bättre, nu kommer vi förlora hur mycket pengar som helst”. Och så vidare. Många kraftuttryck blev det… som Dan sa – ”det här frestar min religiösa läggning en aning”.

Där stod vi med vår fina Adria Matrix som inte alls passade vårt liv. Den var för liten och den läckte värme som ett såll. Inte bra. Och just nu var det minusgrader och vi frös. In till firman igen och klaga över vår egen dumhet. En säljare visade oss gladeligen en stor fin helintegrerad Kabe. Jättefin bil, verkligen. Han hade en likadan själv, den var toppen!

För oss var den alldeles för dyr, nästan 900 000:- Dessutom var den jättestor tyckte vi. Eller egentligen var det nog att den var helintegrerad som kändes skumt. När man satt i förarstolen uppenbarade sig en skeppskänsla, precis som vi fått då vi provsatt den gamla Niesmannen som vi inte köpte. Nej, en halvintegrerad skulle vi nog ha. Precis som med Adrian, som vi nu kände väl.

Eller kanske inte….

Vi velade lite och tänkte att det kanske vore bättre med helintegrerad bil ändå. Men just denna Kaben hade dåligt med lastutrymme. Toaletten och duschen var längst bak, och den hade alltså inget garage. Nja, vi behövde nog det. Och framförallt, den var ju svindyr! Nej, det blir ingenting med det. Istället kollade vi på en mindre Kabe, en halvintegrerad. Jämförde den med vår Adria.

Denna var betydligt bättre isolerad, man kände att det var en annan kvalitet på inredningen, allting var mera robust. Draperiet till exempel, bakom stolarna, var nästan dubbelt så tjockt som det vi hade. Men så var det ju det där med garaget. Inte heller i denna bil fanns det ett garage. Vi dividerade och diskuterade. Kaben höll måttet vad gällde isolering och kvalitet, och hade lastvikt på 1000 kg. Jättebra, men var skulle man lägga lasten?

Vi såg monstret

När vi gick runt där i hallen passerade vi ett monster, som gick nästan ända upp i taket. Det stod en kille på en stege och vaxade bilen högt däruppe. Vi kikade in i bilen som hastigast, men avfärdade den med en gång. Den var ju knappast för oss. Prislappen låg på närmare 1 200 000:- Ha ha, verkligen inte för oss!

Och eftersom vårt första möte skedde inomhus, tedde sig bilen betydligt mer enorm än om vi sett den på lite håll eller utomhus. Men vi såg den, den var svår att missa liksom.

Åka hem igen.

Vi fick åka hem igen. Nu hade vi bestämt att vi inte ville ha Adrian, vi måste byta. Vi pratade med ”vår” säljare i telefon, och han lovade hjälpa oss. I ett sådant här läge är man ju fri att gå till vem man vill, sälja sin bil och köpa en ny. Men vi begrep såklart att vi skulle förlora massor av pengar på att göra just så. Vår säljare lovade hjälpa oss, fixa en annan bil utan att vi skulle förlora på det. Han skulle betala vad vi gett för vår Adria.

Nu hade bilen fått ett nytt startbatteri, 4 nya allrounddäck, nivåklossar, ett vintertäcke och en ny fin utedusch. Detta hade den inte när vi köpte den… och vi hade funktionstestat den ordentligt och visste att bilen fungerade bra. Han visste att han snabbt skulle sälja bilen igen… såklart. Kunderna stod i kö för just denna fina bil.

Säljaren menade att han hade en bil som skulle passa oss perfekt. En Niesmann igen… Fan vad han tjatade om Niesmann hela tiden, sa vi.

Det var ju monstret…

….som han pratade om hela tiden. Men den jätten kunde vi ju inte åka runt med, hur skulle det gå? Och den kostade ju alldeles för mycket…

Kom hit och kolla, sa han. Ni får provköra den med…. och vi kollade, och provkörde. Den var verkligen enorm. Niesmann. Det regnade och var mörkt när vi båda körde en runda. Jag upplevde att bilen knappt fick plats mellan de vita linjerna och tänkte att jag kommer köra över alla som kommer i närheten… Men man hade fin utsikt där uppe i himlen…

Outside the box

Det var ju det där med att ”gå utanför boxen”, att faktiskt våga utmana sina rädslor. Första känslan var mest -HJÄLP, det där klarar vi aldrig! Men att faktiskt sätta sig bakom ratten och tänka att det är bara en bil, möjligen lite längre och högre, men fortfarande bara en bil. Det funkade. Vi vågade köra den, båda två. Och det kändes inte som att köra ett skepp. Inte för att vi någonsin kört just ett skepp, men ändå… 🙂

Men vi assosierade till en båt, därför där står man ju ofta mitt på båten och rattar den, vilket gör att man har halva båten framför sig. Lite samma känsla när vi testade dessa helintegrerade bilarna. Men med Nisse var det lite annorlunda, han är ganska ”kort i nosen” i förhållande till exempelvis Kaben vi provsatt. Och det är inte utvändigt då, utan mer att instrumentpanelen inte är fullt så djup.

Hel- eller halvintegrerad bil?

Ja, det var ju frågan. Och vad var egentligen skillnaden? Idag har vi ju då testat båda dessa varianter, och kommit fram till att man har betydligt luftigare i en helintegrerad bil. Hela bilen är bredare, den smalnar inte av framme vid förarhytten. Det ger mer plats inne, och man kan nyttja instrumentpanelen fram till tex. en lampa eller allmän hylla när man står stilla.

Den har större boyta rent generellt. Adrian var ca 7,70 lång men då räknades hela bilen, inklusive mortorummet. Och det gjorde själva boytan betydligt mindre. Nisse är ca. 1 meter längre, men har inte det ”utstickande” motorrummet som den halvintegrerade har. Båda bilarna har nedfällbar extrabädd invändigt, Nisse ovanför förarhytten och Adrian hade sin över matbordet, och det var istället skåp ovanför förarhytten.

• 

• 

Just Nisse, som då är en Niesmann Flair 8000, har inte mer än en enda dörr. Lite jobbigt i början om man ville hoppa i och ur bilen tex. vid tankning eller lägga klossar under hjulen vid uppställning. Den mindre bilen hade tre dörrar, mycket lättare att hoppa i och ur. Samtidigt var det då tre dörrar som var förhållandevis lätta att bryta sig in i, denna enda dörr vi har nu är både larmad och ca. 1 dm tjock. Inte helt lätt att ta sig in i.

Nisse har inget kallras i förardelen som Adrian bjöd på. Rutorna är tjockare, och jalusierna tycks skydda bättre. Ett vintertäcke till framrutan skulle förmodligen göra den ännu bättre, för lite drar det ändå längst fram. Men ytterst lite om man jämför de båda bilarna. Temperaturen är jämnare i Nisse, men han har ett betydligt högre insteg. Adrian hade ingen yttertrappa.

Det fick bli Nisse

Dyr var han och krångligt skulle det visa sig bli. Men säljaren köpte in våra ägodelar, som en viss betalning mot husbilen, och resten hjälpte banken till med. Det tog ett par månader hela affären, av olika anledningar som inte är relevanta här.

Men skulle vi valt att köpa ett hus eller en lägenhet istället, så hade vi inte fått jättemycket för pengarna. Nu har vi ett boende som kan ta oss vart vi vill. (Nåja, förr eller senare hoppas vi. Just nu finns det ju restriktioner i världen på grund av Corona). Och hyran är inte högre än någon lägenhet.

Dessa två bilar som vi egentligen har ganska kort erfarenhet av, men som är de enda vi kan jämföra med varandra, är som natt och dag. Båda har fördelar, och det är helt beroende på vad man ska ha bilen till. Adrian var trevlig på sitt sätt, men Nisse har en helt annan kapacitet, vilket gör livet lättare för oss som bor permanent i bilen.

Eftermontage

Det finns saker man skulle kunna önska sig i framtiden. Nisse har inga stödben till exempel. Istället finns det en fyra-kanalig luftfjädring som ställer bilen i våg. Denna styrs av en kompressor som har en förmåga att puffa och pysa lite titt som tätt. Detta är ett icke önskvärt beteende i vår värld, vi vaknar mitt i natten av detta brummande, och även folk intill oss hör ljudet tydligt. Inte OK. Därför ställer vi bilen rätt när vi parkerar, och sedan stänger vi av kompressorn.

Bilen är ändå ganska stadig med sina sex hjul så stödben står inte högst upp på önskelistan. Inte än i alla fall. Sen att leva i bilen året om gör att det periodvis går åt mycket gasol. Så en gasoltank hade varit trevligt. Idag har vi två P11 flaskor som ska fyllas på, kanske kan vi montera en stor tank en dag…

Att vara självförsörjande

Gasoltank är såklart bra om man vill vara helt självförsörjande. Solceller med, men det finns redan och de tycks fungera jättebra. Däremot önskar vi oss en E-foy, alltså en bränslecell som går på etanol, för att kunna producera mer el. Den och gasoltanken känns som typiska ”bra-att-ha-grejer”. Tyvärr är dessa inte världens billigaste tillbehör…

Men kanske kommer vi pimpa Nisse efterhand, vi får väl se hur det går. Det hänger väl mest på ekonomin, inte på viljan 🙂

Skulle vi nu bli tvugna att stanna i Sverige ytterligare en vinter, så får det nog bli ett isolertäcke till framrutan, och kanske även allrounddäck. Men vi får vänta och se, just nu behöver vi det inte i alla fall. // Jeanette