I början av livet gör man vad man blir tillsagd, eller så gör man som andra gör. Man lär sig leva så som man tror är rätt för en själv. Ibland kanske man vet vad som är rätt och fel, men väljer att göra fel val. Ibland gör man fel val oavsiktligt. Alla är vi olika och alla gör vi våra val. På gott och ont.

Ju äldre vi blir desto mer lärdom drar vi av livet. Vi skaffar oss nya värderingar hela tiden, det som vi en gång tyckte var fel kanske nu blir rätt, eller tvärtom. Mycket av hur livet fungerar lär vi oss i skolan. Men inte allt.

Jag skulle nog vilja påstå att vi lär så länge vi lever. Och väl är väl det, för ju mer vi inser att vi inte vet, desto mer vill vi veta. Det är lätt att stagnera i sitt liv. Man gör samma saker om och om igen, och finner sig i att det ska vara så. Tycker om det till och med, kallar det för trygghet kanske.

För oss var det så att vi inte kände oss helt nöjda med att göra samma saker om och om igen. Vi ville göra nya saker. Självklart måste man inte sälja allt man äger och flytta till husbil som vi har gjort, för att finna mening i sitt liv. Men för oss kändes det rätt att testa en annorlunda livsstil.

Idag resonerar vi så att om vi inte skulle trivas, kan vi alltid flytta ”hem” igen. Hem innebär kanske landet och staden vi oftast bott i, bland vänner och familj. Det finns alltid hus eller lägenheter att få tag i. Fast just nu känns det långt borta. Det finns så otroligt många platser att besöka och få uppleva. ”Hemma” känner vi redan väl, nu vill vi lära känna nytt istället.

Husvagnsliv

När vi flyttade från villan till husvagnen 2016, kände vi bara lättnad. Vi har inte saknat vårt hus alls faktiskt. Huset och livet där hade sin tid och sin charm, vi trivdes jättebra. Men nu ville vi något mer, något annat.

Och vi har fått något mer. Hela första året i husvagnen flöt på som vi tänkt. Vi jobbade, betalade av gamla skulder och sparade pengar. Vi åkte till Gran Canaria på semester under hösten. Vi umgicks med folket på campingen, familj och andra vänner. Den första vintern bodde vi ensamma på campingen, några få personer nyttjade sina vagnar på helgerna. Men i veckorna var vi nästan alltid ensamma där.

Vi började planera vår utlandsflytt. Vi hade uppe flera scenarion om hur vi ville ha det. Tidigare hade vi pratat om Malta, vet egentligen inte varför det blev så. Kanske för att det är en engelskspråkig ö, och den ligger betydligt närmre Sverige än Gran Canaria. Men efter att ha besökt ön ett par gånger, konstaterade vi att där vill vi inte bo.

Beslutet

Beslutet togs att det var Gran Canaria vi skulle till. Från allra första början uppkom tanken på en flytt på grund av min risiga kropp. Jag hade värk som blev värre i kyla och fuktighet. Sverige är fantastiskt på många sätt, men vädret är inte ett av dem, tyvärr. Inte för mig. I perioder hade jag kraftiga problem och åt smärtstillande i stora mängder.

När vi efter vårt bröllop 2015 åkte till Thailand i tre veckor, var jag helt smärtfri för första gången på många år. Och det var en underbar känsla. Dysterheten som hade lagt sig som en slöja över sinnet, var som bortblåst då. Jag kände att jag levde igen, och insåg att det är ju värme jag behöver! Och inte bara värme, utan även personlig utveckling.

Nu var inte just Thailand något alternativ alls för oss, eftersom det tillhör Asien. Man måste ha arbetstillstånd, får inte införa djur hur som helst och en massa annat som kändes orimligt för oss. Men Gran Canaria befinner sig inte allt för långt iväg, tillhör Spanien som i sin tur är ett EU-land. Att etablera ett liv där kändes mer överkomligt för oss.

Och att vi valde just den ön i ögruppen ”Canary Islands” beror på deras fina vinterklimat. Det är en ö som skandinavier gärna åker till under just vinterhalvåret, då den erbjuder sol och värme även då. Inget annat ställe i Europa håller de temperaturerna som just Gran Canaria.

Planeringen

Vi började planeringen, räknade pengar och tid. Hur lång tid skulle vi behöva för att få ihop tillräckligt kapital? När skulle vi vara helt skuldfria? Hur skulle vi göra när vi väl var där? Jobb? Bostad? Hur länge skulle sparpengarna räcka? Skulle vi bli tvugna att återvända hem, eller skulle vi stanna och etablera ett helt nytt liv där? Skulle vi orka hålla oss till vår plan och inte slösa pengar i onödan?

Frågorna var många och vi resonerade fram och tillbaka. Vi fick vid detta tillfälle in två heltidslöner. Kort och gott, låga utgifter i förhållande till intäkter, jämfört när vi ägde villan. Men vi hade gamla skulder att betala. Skatteverket skulle ha vinstskatt på kåken, och vi hade gamla lån liggandes på bilarna och husvagnen. Så att det skulle ta tid att bli skuldfria var vi överens om.

När vi besökte Gran Canaria under hösten 2016, pratade vi med folk där. Vi sa till dem att vi planerade återkomma till ön för längre vistelse under hösten 2018. Alltså två år fram i tiden. När vi sen kom hem och verkligen räknade på det, verkade det helt rimligt. Vi skulle hinna bli skuldfria och skapa ett bra kapital på den tiden.

2 år av väntan

Efter semestern återgick livet till det vanliga. Vi jobbade på och såg vårt kapital växa. Vi började prata med folk om våra planer, mer handfast nu. Beslutet var taget, och både Dan och jag visste vad vi ville och vad vi skulle genomföra. En och annan olyckskorp kraxade runt oss, man trodde inte vi menade allvar. Tiden gick och vi fortsatte att hävda att vi skulle iväg.

Någon enstaka modig person sa rent ut att det där kommer vi aldrig att lyckas med, vad övriga personer tyckte höll de för sig själva. Eller pratade sinsemellan kanske, vad vet jag? Hur som helst upplevde vi ingen direkt negativ energi kring vårt beslut.

Vi var heller inte direkt sysslolösa i Sverige. Sommaren bjöd på massor av aktiviteter på campingen. Jag hoppade in som tillfällig kassör i husvagnsklubbens styrelse och det var en hel del jobb på den posten. Det medförde att vi engagerade oss mer i klubben än vi gjort tidigare.

Vi valde också att byta husvagn, trots att detta medförde extra kostnader. Vagnen, Adrian vi hade, var inte vidare lämpad för vintercamping, trots sin fina vattenburna värme. Det drog kallt från väggar och tak och vi fick inte till något bra inomhusklimat vintertid i den. Istället köpte vi en bättre rustad vagn i samma storlek och årsmodell, en Kabe Ametist.

Planerna grusades…

Det är inte alltid det blir som man har tänkt sig. Våra planer var från början att vi skulle skaffa oss jobb på Gran Canaria, och inte bara leva på sparpengar. Men långt innan vi kom dit hamnade jag i en sjukskrivning. Jag fick enorm värk och en trötthet utan dess like. En utbuktning på en kota i nedre delen av ryggen gjorde det nästan omöjligt för mig att köra bil. Benet domnade bort så fort jag försökte, och det var besvärligt att sitta på normalt sätt.

Innan jag sjukskrev mig var jag på väg ner i diket ett antal gånger på vägen hem från mitt arbete i stan. Det blev mer och mer obehagligt att åka fram och tillbaka. Ca 20 minuters resväg borde man ju klara, tyckte jag. Men nej, jag gjorde inte det till slut. En dag blev jag riktigt rädd och jag gick till läkaren, vilket resulterade i sjukskrivning.

Sägas ska också att jag på grund av min diagnos (som jag ska berätta om senare) endast har en full arbetstid på 50%. Och på de andra 50% en sjukersättning sedan ett antal år. Jag jobbade alltså 50%, eller 4 timmar om dagen vid detta tillfället när jag helt plötsligt inte ens klarade det.

Det var ju inte precis det vi räknat med. Vi skulle ju båda jobba fram till avresedagen hade vi planerat. Men okej, vi förlorade lite inkomst, men tänkte att det går nog ändå. Vi började måla upp andra scenarion, men aldrig att vi tänkte tanken att det inte skulle gå. Tvärtom gav det mig mera kraft att planera och spekulera i framtiden.

Målinriktad

Att jag skulle göra något helt annat än jobba med ekonomi i framtiden var jag på det klara med. Vad det skulle bli exakt visste jag inte, och funderingar över framtida arbeten kom på mig snabbare än beräknat. Tankarna återkom hela tiden till ett digitalt arbete som jag kunde utföra var som helst. Det skulle ge mer frihet än ett arbete med en fysisk arbetsplats.

Dan som jobbat i butik i många år var också inne på att göra något annat. Vad visste han inte, men säljare som han är, är han inte främmande för nya utmaningar. Kanske kunde han börja måla igen?

Så länge man har ett fast arbete att gå till nöjer man sig ofta med det. Kanske är det bra, kanske är det dåligt. Ibland klagar vi över vår situation, men lika ofta gör vi ingenting åt den. I mitt fall fick jag en knuff i ryggen här. Det bar sig inte bättre än att jag under följande sommar även fick en uppsägning från min arbetsplats. Företaget skulle omorganisera hette det.

Hade vi varit i en annan situation, kanske ägare av en dyr villa eller så, då hade jag nog blivit både ledsen och bestört över ett sådant besked. Nu kände jag mig fri.

Visst, min kropp fungerade ju inte optimalt, den största delen av min inkomst försvann såklart. Men jag såg en ny möjlighet. Jag var tvungen att börja tänka i andra banor. Och jag var helt övertygad om att värmen skulle göra mig gott. Att inte kunna arbeta mer fanns aldrig i tankarna. Utan jag behövde bara hitta något som passade mig.

Enkel resa

I februari 2018 bokade vi äntligen flygbiljetter till Gran Canaria. Datumet blev i början på november 2019. Vi köpte ingen returbiljett. Hemresan fick vi bestämma senare beroende på om vi ville eller kunde stanna kvar på ön. Det visste vi inte då. Våren gick åt till att leta boende. Nu hade vi ju besökt ön som turister ett antal gånger och visste ungefär vart vi ville bo.

Dan hade fått löfte om tjänstledighet under kommande vinter, och vi bestämde att utnyttja den möjligheten. Han skulle ju alltid kunna säga upp sig om det visade sig att vi ville stanna kvar på ön längre än över vintern.

Så vi bestämde att vi testar en vinter för att se om vi vill bygga ett framtida liv på ön, eller inte. Om det ens gick att skaffa sig en inkomst där, vi var ju inte spansktalande alls. Men vi kände en trygghet i att ha sparpengar med oss så vi skulle klara vintern helt utan inkomster, och att Dan fortfarande hade sin tjänst i behåll på hemmaplan om det inte skulle funka.

Hoppa rakt ut i det blå…

Vi är ju inte helt purunga längre, och har lärt oss en hel del av livet. Att hoppa rakt ut i det blå utan någon livlina är kanske spännande, men vi valde att planera en hel del. Trots det visste vi inte vad vi skulle möta, om vi skulle klara oss i en främmande värld eller hur min kropp skulle reagera på omställningen. Som nämnt tidigare, har den varit lite skruttig.

Vi hade redan på hemmaplan gått på en nit, när vi skulle boka boende på ön. Utlämnad till internets fantastiska värld, kom vi i kontakt med en vad vi trodde var ”mäklare”. Denne ”mäklare” visade sig inte finnas i verkligheten, utan var en mycket skicklig bedragare. Och nybörjare som vi var, gick vi rakt i fällan. Bokade ett boende, betalade en handpenning och blev helt enkelt blåsta.

Tacksamma över att vi då fick lära oss ”källkritiskt granskande”, kontaktade vi både polisen och banken. Och vi hade tur, vi fick tillbaka största delen av de stulna pengarna. Och vi hade lärt oss något nytt igen 🙂

Gran Canaria hade mycket att erbjuda, och berättelsen om vårt liv där hittar du i ”bloggflödet” , just Gran Canaria finns i 5 delar. // Jeanette