Vår framtid, hur blir den nu?

Tja, vad ska man säga? Ingen vet. Att ens kommentera det rådande läget i världen just nu känns överflödigt. Alla pratar om det, överallt.

Såklart, eftersom det påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Men våra planer har egentligen inte påverkats alls ännu. Kanske gör de det framöver, eftersom vi möjligen inte får den friheten att åka vart vi vill längre fram. Eller också får vi det. Vi vet inte. Lika lite som någon annan.

Just nu följer vi vår plan i alla fall. Dan har just fått sin F-skatt godkänd för sin målerifirma, och jag pluggar för fullt till samtalsterapeut. Meningen är att jag ska vara klar till sommaren, då jag får mitt certifikat. Detta ger mig då möjlighet att starta firma, jag med.

Vi kommer alltså att driva två olika företag, med två helt olika inriktningar. Mitt kommer vara enbart digitalt, alltså internetbaserat med videosamtal. Dan kommer satsa på måleri och tapetsering, i Sverige och utomlands. Tills vidare får vi förhålla oss till reglerna kring Coronaviruset och dess efterverkningar. Men vi tror väl inte att hela världen kommer vara nerstängd för evigt.

Fast tjänst

För att förbereda sig inför sin egna verksamhet, har Dan valt att byta sin fasta tjänst i butik till en annan fast tjänst som målare(!) Det blev så, tanken var att han skulle börja med sin firma nu under våren, men blev erbjuden en anställning istället. Så han valde att tacka ja till den, och tänker att han driver sin firma lite smått vid sidan om i första läget.

Arbetsgivaren känner till våra planer på att lämna landet framåt höstkanten, och har accepterat en kortare anställning. Om det nu blir så, det vet vi ju som sagt inte.

Vidga vyerna

Att som jag nu gör, välja en inriktining mot den lilla människans väl och ve, känns i dessa tider väldigt relevant och viktigt. Att få möjlighet att hjälpa någon i kristider, oavsett om det är en påtvingad kris eller en naturlig i livets gång, känns stort.

Jag har lärt mig otroligt mycket de sista åren. Under många år har jag själv valt hur jag vill leva, och jag är ett bra exempel på att allt går om man bara vill. Att gå igenom en egen, personlig utveckling, vilket man gör när man som jag, pluggar till terapeut, ger en helt nya och viktiga perspektiv på livet.

Perspektiv som man kan dela med sig av till andra, och som man har nytta av hela livet själv. Till exempel som vi har gjort, våga ändra sitt liv och uppleva lycka och glädje trots en ej tidigare skådad oro i världen.

Att bo i husbil permanent är bara en liten del av valen vi har gjort. Vi har valt att vidga våra vyer långt mer än så. Och därmed funnit en ro och en stillhet i sinnet. Vi blir inte hysteriska över toalettpappers-bunkrande människor i affärerna, eller känner att vi måste gömma oss på något sätt.

Tvärtom känner vi nu mer än någonsin att humorn är viktig. Att folk är oroliga är självfallet helt naturligt, och jag har full förståelse för allas känslor. Inga känslor är fel på något sätt, men alla väljer vi hur vi vill förhålla oss till dem.

Skratta eller gråta?

Man skulle ju självklart kunna bli arg när TV:n lägger av till exempel. Eller så väljer man att inte bli det. Hos oss händer detta ganska ofta kan man säga.

Då vår parabol inte fungerar, och vi heller inte har någon TV-antenn på taket, använder vi oss av en liten bordsantenn. Vi brukar kunna få in ettan, tvåan och fyran. Ibland sexan och kunskapskanalen också. Gratiskanalerna med andra ord.

Och att flytta på bilen innebär att kanalerna försvinner, och man får leta upp dem igen när man parkerat. Inga konstigheter så långt. Men, det är inte alltid så bra mottagning. Mer än en gång har vi fått vara utan TV helt och hållet. Fast här där vi står nu funkar det ganska bra. Vissa dagar… Det är lite lätt tålamodsprövande kan man säga.

Yatzy

Men TV är inget som vi lägger så stor vikt vid. Eftersom vi tillbringade hela förra vintern på Gran Canaria så fick vi välja bort det mesta som innefattar svensk TV. Vi hade en TV, och massor av spanska kanaler, dock dåligt spanskt språksinne…

Vi hade också våra datorer och vårt svenska bredband på telefonerna. Även ett spanskt mobilt bredband. Då fick vi lära oss att vissa program gick att se på playkanalerna via internet. Vissa gick inte att se. Det hade med rättigheter att göra, en del fick inte sändas utomlands. Men vi kom på att om vi använde våra mobiler, alltså de svenska, så gick det att se även dessa.

Så vi följde våra favoritserier på TV, Farmen och Robinson, via playkanalerna. Även melodifestivalen kikade vi på då. Och genom en HDMI-kabel fick vi upp bilden på den stora TV:n.

Nu kör vi samma princip, dock med svenskt mobilt bredband, de gånger TV:n inte fungerar och vi vill kika på favoriterna. För övrigt tittar vi mest på Netflix, då vi gillar att följa längre serier. Och så spelar vi Yatzy ganska ofta i skenet av stearinljus.

Lever som vanligt

I dagsläget lever vi som vanligt, eftersom vårt land inte är helt nerstängt ännu. Vi undviker större folksamlingar, och vi tänker på att inte besöka äldre just nu. Vi bunkrar ingen mat eller toapapper, var skulle vi hysa det, liksom?

Eftersom vi bor på landet har vi inga som helst problem med att följa de rekomendationerna man förmedlar. Och så länge vi själva inte känner oss sjuka finner vi ingen anledning att låsa in oss i bilen. Vi håller avstånd till människor vi möter och tar inte i någon.

Vi oroar oss inte för att bli smittade, hemlösa eller magra på grund av att maten tar slut. Vi oroar oss inte för någonting alls, utan tar dagen som den kommer. Vi är gärna ute i naturen, lapar sol så fort tillfälle ges, och har precis monterat ihop nya gasolgrillen.

Att leva i nuet är inget vi kom på just nu, det har vi gjort länge. Och det är otroligt befriande faktiskt. // Jeanette