Dan fick jobbarkompisar på Anfi, såklart. Dessa var både svenskar som bodde på ön under vintern och norska som bodde permanent på ön. Fler än så naturligtvis, men det var några av dessa som vi umgicks mer med än andra. Vi fick vidga våra vyer lite grann, genom att besöka både Puerto Rico och Arguineguin ett antal gånger.

En norsk tjej, gift med en italienare, höll ”quiz” en gång i veckan på en Finsk pub i köpcentret i Arguineguin. Vi som svenskar var med, britter fanns där och vid ett tillfälle även danskar. En salig blandning med andra ord, och quizet hölls på engelska.

Barägaren, som var finne, var inte helt bekant med att blanda drinkar. Ville man ha en drink fick man själv berätta vad som skulle vara i den… det var helt enkelt lättare att be om en öl, eller ta den där drinken tidigt på kvällen…

Som framgår av bilden, så var öppettiderna även här lite flytande. Öppet till 23… eller kanske 01,30… Det visades även svensk hockey på TV:n. Chillie var välkommen här med, men hade alltid sin väska med sig eftersom vi åkte taxi till Arguinenguin. Det var även här vi såg karnivalen på nära håll.

En Golfbana

Som nämnt tidigare så var vi ju begränsade i och med att vi hade hunden med oss. Hon kunde inte följa med riktigt överallt, och ett ställe hon inte fick vara med på var på golfbanan i Anfi tauro. Detta ställe besökte vi endast en gång, och därför att Dan vann ett pris på sitt jobb som innefattade en weekend på just hotellet i Anfi tauro.

Vi bokade in denna weekend samtidigt som vi fick besök från Sverige av min syster. Enda möjligheten vi hade att åka, eftersom vi inte kunde lämna hunden någon annanstans. Hon var hemma med hunden i två dagar, och vi bodde på lyxhotell…

Gamla golfspelare som vi var kunde vi ju inte låta bli att testa även golfbanan. Dock valde vi korthålsbanan för ingen av oss hade spelat på länge, och våra egna klubbor fanns i Sverige. Vi fick alltså hyra klubbor där. För mig som är vänsterspelare var det väl inte det allra bästa, då det endast fanns herrklubbor att välja på. Men, men. Spela skulle vi ju…

Bilden visar utsikten från balkongen över 18-hålsbanan. På Gran Canaria har man inte medlemsskap som vi i Sverige är vana vid, utan man får helt enkelt betala för varje runda man spelar. Här var man dessutom tvungen att hyra en golfbil, då man inte fick lov att gå. Vi kollade såklart upp detta, sugna som vi var på att testa 18-hålaren. De frågade efter våra handicap, och vi skulle få lov att spela.

Men de skulle ha runt 80 euro per person för en ”dagsbiljett”, och ovana som vi var kände vi att vi inte skulle orka hålla ihop 18 hål. Inte ens med golfbil. Hur fin banan än var. Så istället valde vi då korthålaren, med 9 hål. Fantastiskt roligt 🙂 Men vi njöt av utsikten.

Besök av vänner

Vi fick flera besök av vänner från Sverige, och vid ett antal tillfällen hyrde vi bil och åkte in mot mitten av ön. Vi besökte bla. vingårdar, marknader, mindre byar och högsta punkten på ön.

Fataga, som är den äldsta byn på ön, besökte vi flitigt både med vänner och själva. Vägarna dit var smala och krokiga, som på övriga ön, och att åka med personbil kändes okej. Värre med stora bilar, men vi mötte linjebussar och lastbilar även högt uppe i bergen. Vi lärde oss att vissa bilar inte tål att man ligger på bromsen hela vägen ner för berget, då brinner bromsarna upp…det var verkligen brant på vissa ställen.

La Perdiz

En liten fin restaurang långt in på ön, i byn Tejeda, besökte vi också ett antal gånger. Ägaren heter Antonio, är gift med en svenska och fd. skådespelare i filmen ”sällskapsresan”. Man känner igen honom som mannen i receptionen, som visade ”havsutsikten” med hjälp av en spegel. Antonio pratar svenska och har även bott i Sverige. Han är mycket gästvänlig och ställer gärna upp som fotomodell. Restaurangen serverar typisk kanarisk mat, och även här är hundar välkomna.

Cykel-Dan

Dan som gillar att cykla, hade med sig sin racer. Upplevelsen av naturen blir helt annorlunda på cykel, än för oss som åkte bil. Och cyklister fanns det gott om på Gran Canaria. Faktum är att de var överallt. Som bilförare får man ibland köra bakom en klunga cyklister flera kilometer innan man kan köra om, tack vare de smala vägarna. Turister med hyrbilar har dåligt tålamod, och vi såg en del vanskliga omkörningar. Kanarierna tar det hela med ro.

Ännu en golfbana

I Maspalomas där vi nu bodde, fanns det ytterligare en golfbana. Bara några hundra meter från vår bostad. Men återigen, man fick betala för varje runda man spelade, det fanns alltså inget medlemskap. För vår del var det aldrig aktuellt att spela där heller, då vi inte ens hade egen utrustning med oss. Det vi kunde se av banan från olika vinklar utifrån, var att den var välskött och fin.

Vi var i Miami i USA en gång på semester, och där varnade de för alligatorer på banan… så illa var det inte här, men vi såg en och annan kalkon och igelkott…. Ingen bild på kalkonen dessvärre. Man fick ju inte vistas inne på golfbanan utan att spela, så inga bilder på den heller.

Djur och natur

Djurlivet var det väl lite sisådär med där vi bodde. En och annan ödla kunde man få syn på, och som bilden ovan visar, någon rovfågel. Kaniner såg vi ibland med. Tamdjur som hundar och katter fanns såklart i överflöd. Och myror som bodde under kylskåpet verkade ingå i hyran. Men musen jag trodde mig se i ögonvrån inne i huset, visade sig vara något helt annat….

MAJOR KACKERLACKA

Dessa kunde man stöta på lite här och där, oftast då inomhus. På köksbänken eller under i skåpen. Pulsen ökade drastiskt en och annan gång man skulle ta något i ett skåp och en kackerlacka for iväg ut över golvet… Men djurvänner som vi är, avhyste vi dem inte. Eller, vi försökte kanske men lyckades inte helt…

Vi bodde granne med den botaniska trädgården. Det tog ett tag innan vi kom oss för att besöka den, och tyvärr var den inte helt välskött. Det gick personal där, men såg allmänt skräpigt ut med mycket döda löv och tomma dammar. Lite synd, för det fanns många kul växter att titta på.

Postgången

Vi hade ett litet postfack på vårt område, dit man levererade brev och information. Vid ett par tillfällen beställde jag varor från Sverige. Vid beställningen skulle man uppge ett spanskt telefonnummer, vilket vi hade i form av ett kontantkort. Detta nummer är det man lämnar ut till myndigheter, då de inte accepterar utländska nummer.

En dag ringer den spanska telefonen och mannen i andra änden pratar såklart bara spanska. Men jag förstod ändå att han var ”paketmannen” som kom med mitt paket. Kunde jag möta honom utanför nu på en gång? Vilken tur att jag var hemma just då, tänkte jag. Han stod utanför dörren, och jag fick skriva på att jag mottagit paketet. Vilken service, tänkte jag 🙂

Eftersom det var så lätt att beställa, så gjorde jag om proceduren. Denna gång med helt andra varor. Men ingen telefon ringde. Däremot kom det en dag en avi i brevlådan. På spanska såklart. Hämta paketet på posten, stod det. Okej, jag tog cykeln dit. Ställde mig i kön med min avi. Personalen pratade lite engelska, och vi kom fram till att paketet fanns inte hos dem ännu. Man ska vänta en dag innan man hämtar ut det (!)

Annars kunde det väl ha stått på avin, tyckte jag. Men nej, det gjorde det inte. Men, säger kassörskan, du kan alltid prova att gå ner på lagret. Möjligen kan du få det ändå idag. Jag fick en vägbeskrivning och stövlar in på lagret. Ingen engelska där inte. Men jag viftar med avin, och får följa med bland gångarna långt in i en lokal. En vänlig äldre man med en cigg i mungipan börjar rota runt bland paketen. Han skiner upp och drar en lång harang på spanska, och räcker över mitt paket. Tack snälla, säger jag, på spanska. Så gjorde vi där…

Lite vardagslyx

Meloneras, byn som låg intill Maspalomas, erbjöd mer lyx än övriga ön. Vi tog oss dit lite då och då, gick strandpromenaden ibland, åt på restauranger, kikade in i det stora casinot och gick på nattbio under stjärnorna. Någon tipsade om ett hotell som vi besökte ett par gånger. Lopesan Villa del Conde erbjöd en enastående frukostbuffé, och de sålde gladeligen biljetter till denna även till oss som inte bodde på hotellet. Champange till frukost räknar vi som lyx. Ibland är det bra att ha kontakter…

Fortsättning följer…. Gran Canaria Del 5 // Jeanette

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.