Efter att ha stått still ett par veckor var det nu dags för en liten tur igen med Nisse. Till macken… Han är hemskt törstig, vår vän Nisse. Nåja, det var bara att betala och se glad ut. Som alla vet, så behövs det drivmedel för att komma någon vart.
Sen åkte vi vidare till ”vår plats” på lilla husvagnsklubben. Vi har nu endast denna månaden på oss att nyttja vår plats, sedan flyttar nya gäster in där. Och vår tid som års-campare är slut för denna gången. 7 år blev det totalt på fast plats, framöver blir det till att vara helt mobila. Egentligen har vi ju varit det de sista månaderna, vi har bara stått här några få helger.
Men när solen skiner och grönskan har slagit ut, så är det en väldigt trevlig plats att vara på. Det är tyst och lugnt här. Tror aldrig vi sovit så gott som just här, bara fågelkvitter och vågornas brus. Inget trafikbuller eller annat oväsen.
Nyvaxad Nisse
Poleraren har gjort ett bra jobb. Bilen är klar och blev blank och fin i lacken. Nu hoppas vi vaxet sitter ett bra tag, för helt lätt arbete är det inte. Det krävs stege, om man säger så…Men vi är nöjda, och framförallt glada att vi själva slapp göra jobbet. Vi tyckte absolut det var värt pengarna.
Vår första golfrunda
Eller, kanske inte allra första för oss. Men första för i år. Och första någonsin för Chillie. Visserligen bara en korthålsbana och endast 9 hål, men ändå. Man måste ju börja någonstans. Vi spelade någon enstaka gång förra året, under sommaren i Sverige. Och en gång (3×9 hål) på Gran Canaria. Fler gånger blev det aldrig, då vi inte hade våra egna klubbor med oss där.
Men nu tyckte vi äntligen det var dags. Vi har skaffat oss medlemskap och därmed fått tillbaka våra tidigare handikapp. Golfbagarna har snällt stått och väntat på oss i förrådet. Så det var bara att börja svinga. Lätt som en plätt, eller hur?
Tilläggas ska att vi började spela 2003, men har de sista 4 åren spelat ytterst lite. Men faktum var att det gick ganska bra. Ja, kanske inte första hålet, men sen… Det sitter i ryggmärgen, eller vad är det man säger? Hur som helst var det roligt, så det kommer helt klart bli fler rundor. Nu spelade vi på Lagans GK:s korthålsbana, men de har även en 18-håls fullängdsbana. Som sagt, det var ett tag sen vi spelade där….
Coola Chillie
Nu tog vi med hunden, tänkte att det är lika bra hon lär sig gå på golfbanan med. Hon har ju varit med på allt annat vi gjort liksom…
Det visade sig att hunden är ganska lat av sig. Vi erbjöd henne gå bredvid, vilket hon gjorde under ett hål. Sen ville hon inte gå mer, utan åka vagn istället.
Ännu en patentlösning, hänga väskan över vagnen funkade alldeles utmärkt. Våran 2,5 kg tunga hund kunde lätt ligga och lata sig i väskan medan vi andra fick gå….
Den fina naturen
Vi stötte även på lite fåglar med deras ungar utmed banan. Denna banan har en del vattenhinder och det simmade små fåglar både här och där. Idag skiner solen, och det var rent svettigt att knalla runt. Jag brukar inte gilla vinden, men idag var jag tacksam över att det fläktade. Det tar ju lite tid innan man vänjer sig vid värmen, men jämfört med Gran Canarias golfrunda så var det inte fullt så varmt idag.
Hålla avståndet
Fördelen med sol och värme är att man kan sitta ute på kvällarna. Idag blir det allmän grillning för camparna vid gemensamma grillen, och även Mölkky-spel. Något vi var med på varje lördagskväll förra sommaren. Det gäller att passa på, för oss som går vidare till nya äventyr. Att kunna mötas utomhus känns bra nu, lite gemenskap vill man ju ändå ha.
Vi fick även vara med om en Student i veckan. Inte riktigt som andra år såklart, då restriktionerna är helt annorlunda i år. Inget utspring att titta på för vår del, men vi fick vara med på kvällen och fira i trädgården istället. Vädret var bra och vi kunde sitta ute. Inga pussar och kramar, inte ens ta i hand. Och handsprit och gummihandskar vid maten. Nåja, det blev så bra det kunde, och tjejen som blev firad var nog glad att det ändå blev av till slut. // Jeanette
Ritzéns 