Jul och nyår kom och gick. Det var inte första gången vi firade jul på ön, och vi visste sedan tidigare att man erbjöd julbord lite här och var. Inget vi gick på, istället ordnade vi vårt egna lilla julbord hemma på altanen. Det finns svensk julskinka att köpa, och egentligen allt som vi svenskar har på julbordet.


Svenskarna i San Augustin ordnade med Luciatåg och Kanarierna hade tomteparad med motorcyklar genom hela ön. Man pyntade palmerna lite här och var med ljusslingor och kassörskorna i affären hade tomteluvor. Så lite julstämning fanns, trots att vi gick i kortbyxor. Men det var inte jättevarmt i december och januari, jämfört med november det året.

Vi firade nyårsafton ihop med vänner som hälsade på från Sverige, och vi satt ute på vår altan. Lite kyligt, endast 12 grader på kvällen. Jämfört med nyårsnätterna i Sverige var det såklart ganska varmt, men vi plockade ut jackor och filtar. Man sköt en del raketer, men inget vi såg från vår plats.

Temperaturen

Dessa 12 grader var de lägsta vi upplevde under vår tid på Gran Canaria. Och det var endast nattemperatur. Det var som regel över 20 grader varje dag, även under december och januari. Men de var de kallaste månaderna. Upp till 35 grader fick vi uppleva, och faktiskt hela maj höll runt 30 grader varje dag.

Under november och december träffade vi totalt 13 personer ”hemifrån”, alltså vänner som valde att hälsa på oss under sin semester på ön. Under januari ytterligare 8 personer. Vi var glada för alla besök, och hade jättetrevligt ihop med dessa. Vid flera tillfällen fick vi möjlighet att besöka dem i deras bostad, vilket gjorde att vi fick se hotell och bungalows som vi inte skulle fått se annars.

Missnöje

Tyvärr kom vi på ganska fort att vi hade valt helt fel bostad. Komplexet där vi bodde i San Augustin var enormt, det var massor av bostäder i ett inhägnat område, och där bodde en hel del barn. Både Kanariska och Svenska barn. Dessa barn hade en ljudnivå som vi aldrig hört förr, de väsnades oerhört. Och de gillade att leka precis utanför vår yttedörr.

Allt var stenbelagt och det fanns nivårskillnader, dels med trappor men även en ramp vid sidan om trappan, för cyklar, rullstolar osv. På dessa ramper kunde man även åka sparkcykel, vilket barnen gjorde dagligen. Ramperna befann sig under tak, och det ekade kraftigt. Barnen gick ju i skolan, men sällan längre än till lunch. Sen drog det igång. Och de skrek verkligen. Att barn låter, ja självklart! Men dessa SKREK, hela tiden. De pratade inte, de SKREK.

Lätt frustration

Efter några veckor insåg vi att vi måste ta tag i det här. Det var mycket andra ljud runt oss hela tiden, det gick inte att gå in i lägenheten och stänga om sig för att få tyst. Det lät även inne. Det stod hundar och skällde, de tycktes bli lämnade på altanerna, timmar i sträck. Det renoverades lägenheter runt oss, med slagborr eller annat som väsnades….. Kort sagt, det var mycket ljud överallt.

Skrev tidigare att det lät från grannen ovanpå, och även ena grannen i sidled hördes ganska tydligt. Ljudet ekade mellan alla stenväggar, och fortplantade sig in till oss på något vis. Dörren var inte så tunn egentligen, men det var glipor mellan dörrkarmen och väggen, så man såg rakt igenom. Ingen ljuddämpning där inte…

Vi pratade med grannen och det hjälpte den dagen. Sedan körde barnen igång igen. Vi pratade med mäklaren, och barnen höll sig borta ytterligare någon dag. Sedan var det samma visa igen… Det blev jullov och komplexet fylldes med Kanarier som var lediga. Nu festade man på altanerna och hade trevligt. Vi insåg att vi hade hamnat i ”fel” del av komplexet, vi skulle ha varit vid en ytterkant istället för mitt i .

Detta var ju inget vi kände till när vi i Sverige bokade vårt boende. Och kanske var vi känsligare än andra, vad vet jag. Hur som helst upplevde vi situationen som jobbig, och kände att där kan vi inte bo längre. Vi kontaktade mäklaren som inte hade något bättre att erbjuda just då, men det fanns ju andra mäklare…

Pengarna styr

Att hitta bostad på Gran Canaria var lite trixigt. Det fanns hur mycket som helst ledigt. Men tyvärr tar de bra betalt för sina små bungalows och lägenheter. Nu hade vi ju hund med oss, vilket begränsade kraftigt. Men ändå fanns det ett ganska stort utbud. Eftersom vi denna gången var på plats kunde vi ju nu åka och titta på bostäderna.

Mäklare fanns det med gott om. Vi använde oss av siten ”idealista”, där det fanns ett stort utbud av hyresfastigheter runt om på ön. En del mäklare svarade på mejl tvärt, medan andra aldrig svarade. Vi lärde oss att en hel del av dem inte pratade engelska, alltså svarade de inte alls. Eller så svarade de på spanska… Men med dagens teknik så gick det ändå.

För lägenheten i San Augustin betalade vi 650 Euro i månaden, inklusive el. Men att hitta en likvärdig bostad till det priset visade sig vara svårare. Vi utvidgade vårt sökande till Playa del Ingles och Maspalomas. Norröver ville vi inte, eftersom Dan jobbade söderöver. Vi funderade på Arguineguin och Puerto Rico, det hade varit närmare hans jobb. Vi åkte dit och ”rekade” men tyckte det var väldigt mycket backar överallt.

Där var den

Vi hittade en bungalow som vi ville ha. 800 Euro i månaden. Liten, inklämd mot en mur i ett litet område med väldigt bra läge i Playa del Ingles. Mäklaren var Kanarier, pratade väldigt lite engelska. Men med gester och fåtal ord gick det bra ändå. Hunden var välkommen och vi fick flytta in på måndag. Ska bara ringa ägaren först….

…och där tog det stopp. Ägaren hade redan lovat bort den…

Suck. Varför fick vi då titta på den? Mäklaren ryckte på axlarna och bad om ursäkt. Tyvärr hade han inget annat i den prisklassen, kanske vi ville ha för 900 istället? Nej tack, sa vi och återgick till letandet.

Fler mäklare

Vi kontaktade flertalet mäklare, och fick titta på flera olika bungalows i Maspalomas. Alla runt 800 Euro i månaden. Vi hittade en i ett mindre område som vi tyckte var trevlig, men ägaren vägrade gå ner i pris. Så vi avvaktade. Flera andra var inte lika trevliga, ofta låg de mot poolområdet och vi ville ju helst inte bo så. Nu kollade vi hur långt ifrån mataffärer och busshållplatser vi hamnade.

En sak alla mäklare hade gemensamt var att de lovade att just detta området var tyst och lugnt. Inga problem med ljud, perfekt för hundägare, nära till allt. Jag tänkte i mitt stilla sinne, men tänk om min hund står och skäller då….?

Ville man betala 900 Euro eller mer fanns det massa att välja på. Vi ville inte det, så visst var vi begränsade. Till slut hittade vi en bungalow i två plan i ett större komplex. Ett sådant vi inte ville bo i egentligen. Men just denna bungalow låg i ytterkanten, inte in mot poolerna. Avståndet till affärer, köpcentra och busshållplatser var acceptabelt tyckte vi.

Maspalomas fick det bli

Ägaren begärde 800 för den, vi erbjöd 750. Okej, sa han. Snabba ryck blev det. Vi tittade på bostaden på fredag kväll ihop med mäklaren, sedan en gång till på söndag kväll och fick träffa ägaren. Kontraktet skrevs på måndagen, och på tisdagen blev det till att flytta. Varför dra ut på det, liksom? Hyra bil kunde man göra på stående fot, vår Kanariske biluthyrar-vän fixade. Så efter mindre än 3 månader i San Augustin flyttade vi till Maspalomas istället.

Då börjar vi om…

Ännu en bostad med bristfällig utrustning, såklart. Man hyr ut ”möblerat”, men vi har nog lite olika syn på vad det innebär. Men vi hade ju redan handlat till saker som vi ansåg viktiga sen tidigare, så det blev inga större problem. I denna fanns det till exempel en dubbelsäng med en fleecefilt i sovrummet. Ett par lakan fanns, men inga kuddar…. och inga handdukar. Förra ägaren hade varit generös med handdukar, så denna detaljen hade vi alltså inte köpt själva. Nu fick vi handla igen…

Altanen var trevlig, men endast med buskar mellan varje bungalow. Vilket betydde att vår minihund helt sonika kunde traska in till grannen. Så vi fick själva köpa ett nät och sätta upp för att hålla henne inne. Vi hade noga kollat med ägaren vilka grannarna var. Den ena var ett äldre Kanariskt par, som mest höll sig inne. Den andra var en ”turistlägenhet”, alltså en sådan som våran, som man hyrde ut. Österrikare bodde där nu.

Fördelar och nackdelar

Att flytta till Maspalomas gav oss bättre väder tyckte vi. Något varmare över lag, kanske för att vi inte längre bodde precis vid vattnet. Vinden kom heller inte in på vår altan, man kunde sitta ute mycket mera. Vi hade betydligt närmare ut från komplexet nu. Vi var fortfarande inlåsta och fick öppna grinden ut med nyckel, men det kändes bra. Inga obehöriga som kom in på området. Det fanns även vakter som såg till att det var tyst efter kl. 22 på kvällen.

Hundar fanns det gott om även här, både i vårt komplex och runt omkring. Inte fullt så många lösa dock. Men plocka upp efter djuren var det få som gjorde. Katter fanns det med en hel del, ibland satt det en katt på altanen på morgonen. Skällande hundar fanns även här, man lämnade dem utomhus på den inhägnade altanen ibland.

Och nu hade vi kommit betydligt närmare vägen. Även om vi hade ett högt staket mot vägen, så vi inte kunde se ut, så hördes trafiken tydligt. Och vägen var en genomled till Meloneras, ganska vältrafikerad. Mycket bussar, busshållplats precis utanför vår dörr. Dock mestadels dagtid, det lugnade ner sig på kvällar och nätter. Men visst hörde vi trafiken väl, till skillnad mot San Augustin. Där hörde vi den inte alls.

Källsortering, vad är det?

Sortera sopor är vi ju vana att göra i Sverige. Och i San Augustin hade man hört talas om fenomenet. Där kunde vi nyttja olika sopkärl för plast, metall och glas. I Maspalomas hade man inte hört talas om det…. Där slängde man allt, och verkligen ALLT i samma kärl. Vi såg bilbatterier, glasflaskor, konservburkar, madrasser, blomjord osv. Allt i samma tunna. Och det fanns ingen annanstans att göra av soporna. Ingen ”källsorteringsstation” som vi kan åka till här i Sverige. Bara att gilla läget.

När vi flyttade in hade vi ungefär 10 minuters promenad till mataffärerna, åt olika håll. Men någon månad senare öppnade en ny affär precis jämte vårt komplex, vilket gjorde matinköpen betydligt lättare. Det var kanske 50 meter iväg. En taxistolpe fanns med inom nära räckhåll, och det var billigt att åka taxi. Det tog kanske 15 minuter att gå till det stora köpcentret Jumbo i Playa del Ingles, och kostade 1,30 Euro att åka taxi dit.

Jumbo erbjöd mängder av barer och restauranger, affärer i alla dess former, casino och nattklubbar. Ett samlingsställe för turister kan man säga. Vi besökte gärna Jumbo, både ensamma och med vänner. Men alltid med Chillie. Hon var alltid välkommen på puben 🙂 En öl kostade runt 1,50 – 2 Euro och en Irish Coffe kanske 4,50. Lite olika beroende på pub. Vi räknade 1 Euro = 10 SEK.

Promenader

Chillie och jag tog många promenader i området när Dan var på Anfi på dagarna. Vi lärde oss att hitta bra både i Maspalomas och i Playa del Ingles. Maspalomas är platt, till skillnad från resten av ön som har gott om berg och backar överallt. Gräs finns inte mycket någonstans, men Maspalomas är nog det stället i söder som erbjuder mest av den varan. Om inte annat bodde vi jämte en golfbana, så man i alla fall fick se gräset på avstånd.

Det var ett hundvänligt ställe, egentligen hela Maspalomas, så det bodde många hundägare där. Däremot fanns det inget köpcentra längre. Förr hade man ett även i Maspalomas som hette Faro 2. När vi bodde där var det en fallfärdig stor byggnad med ett apotek, en cykelhandlare, ett par restauranger och en mataffär. Resterande lokaler stod tomma. Men där samlades en hel del husbilar på parkeringen. Mataffären var trevlig, och en av dem vi nyttjade ganska ofta.

Likaså fanns det en veckomarknad och loppis i San Fernando, en liten bit från vår bostad. Varannan vecka hade man grönsaksmarknad, och lokalborna sålde sina egenodlade grönsaker. Denna marknad var alltid välbesökt, och man behövde aldrig oroa sig för dåligt väder. Det blev ofta utflykter dit.

Lekfull hund

Hunden Chillie var mycket nöjd över värmen, slippa jackan som hon bar i Sverige. Hon låg gladeligen mitt i solen på altangolvet och njöt. Hon var med oss nästan överallt, dock inte i mataffären. Ofta handlade vi på vägen hem, vi hade alltid en ryggsäck med oss ut. Och då fick en av oss vänta utanför med hunden. Funkade utmärkt. Jämte vårt komplex fanns det en stor tomt med mestadels sand och buskar. Varje gång vi kom dit fick Chillie fullständigt spel, och for runt i yr glädje.

Åkte vi taxi frågade vi alltid om det var okej att ta med hunden, vilket det alltid var. Hon åkte då i sin Sherpa-väska, bältad mellan oss i baksätet. Gick vi ut på restaurang satt hunden i vårt knä, eller låg under bordet. Ibland blev hon erbjuden en egen stol. En enda restaurang i San Augustins köpcenter nekade hunden, och den maten har vi således ingen uppfattning om. Vi gick aldrig in där. Många bjöd hunden på vatten, en del hade redan skålar ståendes framme.

Ett ställe hon inte fick vistas på var på stranden bland turisterna, och inte heller på poolområdet. Så de fåtalet gånger vi besökte stranden fick Chillie vara hemma. Men över lag har man en helt annan syn på husdjur på Gran Canaria mot i Sverige. Veterinärklinik fanns i Maspalomas, men vi besökte den aldrig. Hunden var pigg och glad hela tiden. Foder fanns att köpa i djuraffären, samma som hon var van vid, Royal Canin.

Vi upplevde att vi blev bra bemötta som hundägare överallt. Chillie stormtrivdes, hon fick vara ute hela dagarna och promenaderna blev längre än hon var van vid från Sverige. Och framförallt, hon fick vara med i gemenskapen. Lycklig hund 🙂

Fortsättning följer…. Gran Canaria Del 4 // Jeanette

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.