2 gånger har Chillie flugit. Till och från Gran Canaria. Första bolaget vi flög med var SAS. Och vid detta tillfälle var de det enda bolag som tillät hund i kabinen. Eller det enda bolag som flög direktflyg till Gran Canaria från Köpenhamn.

Vi läste på ordentligt innan hur vi skulle gå till väga. Hunden skulle vara chipmärkt såklart, och sen ha ett pass. I passet stämplar för vaccination och rabies. Sverige släpper inte in hundar i landet som ej har rabiesvaccin står det.

När vi besökte veterinären och fick vårt pass, blev jag rekomenderad att även ta ett vaccin mot blodmask, något som var vanligt i just spanien. Vaccinet fanns att få på plats också, och läser man jordbruksverkets rekomendationer så uppmanas man att vaccinera hunden inom 3 dagar efter man kommit in i landet. Jag valde att ta sprutan hemma, det skulle ske i två omgångar. Kändes lättare än att leta upp en veterinär, då vi inte visste var de befann sig.

Rabiessprutan fick hon bara en gång, men den ska förnyas varannat år. Man fick inte resa tidigare än 21 dagar efter att man tagit sprutan.

Krav från flygbolaget

SAS ställde krav på storlek på hund och väska. Vikten fick vara max 8 kg totalt och väskan skulle vara mjuk, av Sherpa-modell eller liknande. Detta för att hunden skulle placeras mellan mina ben in under stolen framför. En hård bur skulle inte kunna forma sig där.

Sherpaväskan som vi har finns i tre olika storlekar S, M och L. Vi har modell M till Chillie. Från början köpte jag storlek S, eftersom hunden är en chihuahua med vuxenvikt på ca. 2,7 kg. Men upplevde att hon inte kunde stå upp obehindrat i den. Hon har långa ben, och jag fick känslan av att den var lite väl trång för henne. Så jag bytte till en storlek större.

Flygbolaget godkänner både storlek S och M. Vår väska väger knappt 2 kg. Den har en öppning på ovansidan vilket gör att hunden kan sticka upp huvudet utan att lämna väskan. Bra om hunden är orolig, att man kan sticka ner en hand till den.

Praktisk väska

Vi använder endast denna väska idag, till alla transporter. Den har ett bärhandtag och en axelrem, vilket gör den lätt att hänga över axeln om man går en längre bit. Den har även ett sidofäste att trä bilbältet i, så hunden åker alltid bältad i bilen. Antingen i baksätet eller i framsätet. Finns även en ficka bak på att ha koppel och vatten i, eller vad man nu väljer.

När vi skulle flyga la jag ett sätesskydd i botten på väskan, ifall hunden inte skulle kunna hålla sig. Vi visste ju inte hur hon skulle reagera.

På flygplatsen

När vi kom till Köpenhamn skulle vi checka in hunden i en speciell disk. Man slängde ett öga på passet, hunden tittade man inte alls på. Sa att vi skulle gå till loungen. Men vi hade inte köpt varken plus eller businessbiljetter, tänkte jag. Normalt sett får vi inte tillgång till loungen innan flygning, det är ju någonting man betalar extra för….

Men tack vare hunden fick även vi, med ”enkla” biljetter vistas i loungen i väntan på planet. Vi blev serverade frukost och fick sitta i fotöljer. Men innan vi gick igenom tullen så tog vi ut hunden en sista gång. Hon ville verkligen inte kissa nu heller…

Vi hade haft en bilresa på ca 2,5 timme innan vi hamnade på flygplatsen. Och vi hade stannat ett par gånger och hunden hade kissat en av dessa gångerna. Att det var något speciellt på gång förstod hon ju såklart, vi hade ju hela bilen full med packning… lite oro i lägret var det, och hon åkte dessutom bältad i mitt knä hela vägen, då det inte fanns plats för hennes väska på ett eget säte. Det händer ytterst sällan, så visst kände hon oro.

Tullen

Väskan skulle åka på bandet och bli röntgad, och jag fick ta upp hunden i famnen och gå med henne genom bågen. Jag fick inte ha något övrigt handbagage, förutom min datorväska. Och efter tullen kom vi inte ut fler gånger. Nu var det bara att hoppas att hunden orkade hålla sig länge. Själva flygresan tog ca 5 tim och 15 min. Men innan man kommer på planet och sen vidare innan man kommer ut, det blir några timmar till.

På Planet

Hunden fick inte sitta i knäet, utan skulle vara i sin väska hela tiden, enligt SAS regler. Hon var orolig, mest när vi lyfte egentligen. Det dånade ju ganska bra. När planet väl var uppe i luften smög hunden upp i mitt knä och gömde sig i en tröja. Hon somnade direkt och låg där i flera timmar innan en flygvärdinna råkade se henne, och påpekade vänligt att hunden nog borde vara i sin väska. Då var det snart dags för landning och hon fick åter krypa ner i väskan. Ingen hade sett henne inne i tröjan, hon var tyst och trygg. Jag vet att jag bröt mot reglerna, men min hund hade det bra i alla fall.

Den spanska sidan

Vi blev fantastiskt bra bemötta på Las Palmas flygplats. Våra väskor kom först av alla, och även vårt specialbagage vi hade med oss. Allt för att vi med hund skulle kunna komma ut så fort som möjligt. I princip gick vi bara rakt igenom och tog bagaget i farten. Det satt prioriteringstaggar på våra väskor, såg vi sen. Prio 1 stod det…

Vi åkte hemifrån 03,00 på morgonen och landade 14,00 svensk tid. Av 11 timmars restid hade hunden fått vara utan tillgång till toalett ungefär 8 timmar. Vatten hade vi erbjudit lite då och då, men hon drack väldigt sparsamt. Ingen mat alls ville hon ha. Och skyddet jag la i botten på väskan nyttjades inte. Hon höll sig hela vägen.

Vueling

Vi tillbringade 7 månader på Gran Canaria innan det var dags att flyga tillbaka till Sverige. Denna gången fanns det inga platser hos SAS, utan vi fick välja ett spanskt bolag istället, Vueling. Inga direktflyg heller, utan vi fick mellanlanda i Barcelona och byta plan för vidare färd mot Göteborg. Norwegian tillät vid detta tillfället inte hund i kabinen, annars flög de direkt precis som SAS. Dock ändrades reglerna strax efter att vi bokat och betalat våra biljetter, så sen fick man ha hund i kabinen i alla fall.

Det är skillnad på spansk besättning mot svensk, helt klart. Men det var inga problem att åka med hunden hos dem. Samma regler i princip, mjuk väska max 8 kg. Hunden får inte åka i knäet, utan ska vara i väskan hela tiden….

Den långa resan

Det som blev jobbigt med denna resan var tiden det tog. Vi lämnade vår bostad i taxi 05,00 på morgonen (06,00 svensk tid) och vårt plan gick 07,00. Vi tog ingen extra tid på flygplatsen utan gick direkt till incheckningen och vidare till tullen. Även här skulle hunden upp ur väskan och den skulle röntgas. Vi blev drogtestade, jag med hunden i famnen(!)

Här kollade man inte hundens pass alls, bara våra. Nu skulle vi ju till Barcelona för visso, men ändå. Vi skulle ju inte gå igenom fler passkontroller förrän ombordstigningen på nästa plan till Sverige. Och där begärde de inget pass heller för hunden…

Att släppa ut en ovaccinerad hund ur ett land må väl vara hänt, men om nu Sverige säger att alla djur måste vara rabiesvaccinerade för att komma in i landet, borde inte någon kolla att det stämmer då? Bara en reflektion…

Till Barcelona

Att flyga till Barcelona från Gran Canaria gick fint. Men när hunden försökte smyga upp i mitt knä stod en spansk flygvärdinna där och muttrade no, no. Okej, vi lyder.

Denna gången var Chillie inte fullt så nervös, men man ska inte påstå att hon gillade det. Hon var orolig under tiden vi lyfte, men lugnade sig snart. Och denna gången blev det ju ytterligare en start och landning i och med planbytet. När vi landat fick vi åka buss en bit innan vi skulle in i nästa terminal. Jag försökte få spanjoren som guidade oss att låta mig kissa hunden när vi ändå var utomhus, men fick ett barskt NO till svar. Skynda, skynda till nästa plan.

Sorry Chillie, du får inte sträcka på benen här. Det var bara att följa med strömmen, tiden var knapp och vi fick skynda till nästa plan. Helt i onödan kan jag tycka, för när vi väl var ombord på det planet hände ingenting. I över en timme stod vi på marken utan att höra av besättningen. Flygvärdinnorna mumlade lite för att hålla passagerarna lugna, det var det enda.

Där åker våra väskor…

Under väntan såg jag genom fönstret att man lastade av våra väskor, som en stund tidigare lastats på planet. Men hallå, det är ju våra väskor! Jag såg klart och tydligt att det verkligen var våra väskor, jag satt ganska nära. Shit, nu måste vi byta plan, tänkte vi. Suck.

Men Nej, inget planbyte. En stund senare startade motorerna och kaptenen meddelade att vi skulle lyfta alldeles strax. Man sa att det varit problem med en lastlucka. Men våra väskor då? De sa man ingenting alls om. Och sen sa man ingenting alls. Och sen lyfte planet. Spansk besättning tänkte vi.

Landa i Göteborg

Den spanska besättningen hade inte med ett ord nämnt våra väskor under hela resan. Inte ens när vi landade i Göteborg. Vi fick gå av planet och gå till rullbandet som snurrade på. Utan väskor. I över en halvtimme stod vi där och väntade, jag försökte gå ut med hunden, men skulle då inte få lov att komma in igen. Det gick ju inte, vi måste ju få veta hur vi skulle göra med väskorna.

Tillslut dök det upp en person som gav oss papper att fylla i med våra adresser. Väskorna var mycket riktigt kvar i Barcelona, men det var först nu man talade om det för oss.

Klockan var 18,00 ungefär svensk tid när vi äntligen kom ut i luften. Då hade Chillie varit instängd i sin väska i 12 timmar, eftersom vi inte fick ta ut henne i Barcelona. Beundransvärt nog ruskade hon på sig lite och sträckte på kroppen, hoppade ut i friska luften och började snuffsa omkring som om ingenting hänt. Hunden var pigg och glad igen, efter en hel dags dvala.

Hur gick det med väskorna?

Jodå, vi fick hem dem till dörren. Båda två. Fast inte tillsammans. Och inte samma dag heller. Det gick en dag mellan gångerna och det var två olika chaufförer som kom med dem…

Kunde absolut varit okej om resan varit kort, men i vårt fall handlade det om över 15 mil från Landvetter. Enkel resa…. Snacka om slöseri!

Återigen, ett spanskt bolag. Vi lärde oss på Gran Canaria att man har inte samma syn som i Sverige. Varken på djur eller på miljö. // Jeanette