Sedan 2013 har vi haft vår husvagn på den lilla campingen i Småland, och sista 4 åren har det varit vårt enda hem. Ja, förutom de två sista månaderna nu precis, då vi bott i Nisse.

Men vagn och tält har stått kvar på platsen, fram tills nu.

Sålt

Vagn, tält och en del möbler såldes i samband med husbilsköpet, men har fått stå kvar på platsen. Vi har tillbringat några helger på campingen under februari och mars, men då parkerat vid sidan om, eller på gräsplanen strax intill. Men nu var det alltså dags att tömma platsen. Man kom med lastbil och lastade in möblerna. När tältet var tömt skruvades det loss från vagnen och golvet. Vi lossade även dörren, då den väger en hel del.

Stand-By

Staketet och trädäcket utanför var bortplockat sedan tidigare. Nu skulle tältet flyttas vidare till annan plats på campingen. Det är inte helt lätt att flytta ett så här stort föremål, men de boende på campingen är vana vid just tältflytt. De vet precis hur man gör, det flyttas en hel del tält, vilket är jättebra kan jag tycka. Istället för att köpa nytt köper man ett begagnat av grannen och återanvänder dem så länge det går.

Många tält lämnar aldrig campingen alls, utan flyttas runt. De senaste åren har det blivit mer och mer vanligt med dessa stand-by tält och fler och fler köper dem. Så nu finns det övervägande just stand-by på den här campingen. Vi har haft två stycken, detta på bilden och en storlek mindre tidigare. Båda köpte vi begagnade på plats, och har alltså också flyttat dem själva. Däremot har vi aldrig själva satt upp ett stand-by.

Bärkraft

Det krävs några stycken för att lyfta tältet, och grannarna ställde genast upp. Svårt att veta vad det väger, men 10 personer går det åt i alla fall. Det gäller att bära det på rätt håll så inte vinden tar det. Precis vid sjön, som i detta fallet, blåser det gärna lite extra.

Öppen planlösning

När tältet väl var borta blev det väldigt tomt på platsen. Bara golvet och vagnen kvar. Nu skulle golvet rivas upp. I botten låg ett trädäck och ovanpå det, alltså inne i ramen på tältet, låg det först cellplast och sedan bruna plyfaskivor ovanpå det. Och vidare en matta utskuren efter tältramens storlek.

Det var lite pyssel att få det isolerande golvet på plats när vi la dit det, men bitarna var exakt utskurna efter ramen, vilket gjorde det lätt att lossa och flytta även det, till annan tältägare.

Nu var det vagnens tur

Vagnen hade stått still på sin plats i nästan 3 år, och vi visste inte om den ens rullade. Men eftersom vi en gång tidigare bytt vagn, var vi inte särskilt oroliga för det. Förra vagnen stod också still i 3 år och vi rullade bara ut den och körde raka vägen till besiktningen med den, helt utan problem.

Det visade sig bli samma sak med denna. Återigen fick vi ta grannarna till hjälp med att knuffa vagnen bakåt, ut på asfalten där vi kunde koppla den på en bil. Den rullade snällt ut och vi behövde inte ens pumpa däcken tyckte vi.

Vad tomt det blev…

Hejdå vagnen, tack för tiden vi fick tillsammans. Där såg vi vårt hem rulla iväg till nästa äventyr. Inga upprörda känslor, bara en känsla av befrielse. Det var den sista pusselbiten från campingliv till Husbilsliv. Nu blir det inget mer permanentboende på camping på ett tag i alla fall. Det kapitlet är nu avslutat, och vi vänder blad.

En speciell plats

Än ligger det gamla golvet kvar på platsen, och det ska givetvis forslas bort det med så småningom. Det var inget vi hann med denna gången. Men platsen är fortfarande vår ett tag till, och vi kommer nyttja den med husbilen till och från framöver, så länge det är möjligt, innan vi förhoppningsvis rullar mot nya äventyr.

Hur gärna vi än vill vidga våra vyer och se nya platser, har just denna lilla camping en speciell plats i våra hjärtan. Så när vi inte längre har fri tillgång till campingen, kommer vi ändå att besöka den med jämna mellanrum. Både platsen i sig, precis invid sjön, och människorna som bor där har satt ett djupt avtryck, något vi kommer vilja återse även i framtiden. // Jeanette