Kanske är det så att Nisse fick en chock när han hamnade i Tyskland. Det var ju några år sen han var här sist, om man säger så… Men han är dock född i Tyskland.

• 

• 

Hur som helst vill inte batterierna som vi vill. Vi kom igår fram till Polch, där Niesmann-fabriken ligger. Vi letade oss fram till rätt plats, men det visade sig vara fullt med bilar här. Istället passade vi på att tömma och fylla tankarna för att sedan leta upp annan parkering att stå på så länge.

Körde efter appen park4night, som sa att det fanns en ställplats i byn Mayen. Det var långt ner i en dal och byn bjöd på trånga gator. Väl där var även den platsen full med husbilar. Nästa stopp fick bli en vanlig parkering. Dock visade den sig inte passa vidare bra för Nisse, han fick helt enkelt inte plats.

Monreal

Nästa by Monreal, låg också i en dal. Så först upp från den första byn, sen ner i den andra. Trångt och smalt även här. Men en väldigt fin liten by. Tyvärr inga bra bilder då det inte gick att stanna på dessa gator.

• 

• 

Här visade det sig att parkeringen låg invid en järnväg, och där fanns noll och ingen mottagning. Nix, den dög inte. Bara att baxa runt Nisse och köra tillbaka till Polch. Upp för backarna igen. Just runt den här platsen finns inte mycket att välja på, lärde vi oss. Istället körde vi förbi fabriken igen, men det var fortfarande fullt. Vidare en bit till och där hittade vi en Lidl-parkering som fick bli vår boplats över natten.

Fulladdade

När vi stannade för natten var våra datorer och telefoner fulladdade, och vi vågade inte ha invertern på. Kylen och pannan gick på gasol, och det enda som drog minimalt med ström var cirkulationspumpen. Batterierna sa 13,0 V när vi gick och la oss.

I morse stod pannan och blinkade rött, inget batteri sa den. Och panelen varnade för låg strömstyrka. Suck, bara att starta bilen en stund igen. Man får väl vara glad för att bodels- och startbatterier är två skilda saker i alla fall.

Ny dag, nya möjligheter.

Efter ett par timmars arbete för mig, och sökningar på nätet för Dan för att hitta en möjlig lösning, valde vi att testa fabriken igen. Vi stod endast någon kilometer därifrån. Och denna gången hade vi turen att få en plats. Någon åkte precis när vi kom, så vi knyckte den platsen illa kvickt. Precis invid elstolpen. Platsen är gratis, men man får betala med mynt för el och vatten. Så här får vi snällt stå nu, så vi får prata med någon på fabriken när de öppnar imorgon måndag.

• 

• 

Att köra utan fungerande batterier är helt uteslutet. Att vara beroende av el känns inte lockande alls. Och just här där vi är nu finns inte en enda camping i närheten. Det kan man ju råka ut för vid fler tillfällen, och bilen måste kunna vara självförsörjande åtminstone några dagar, som den varit tidigare.

På semestern i somras åkte vi runt i 11 dygn innan vi stod på sladd för första gången. Nu klarar vi inte ens en natt, trots att vi har åkt runt 20-35 mil per dag. Här är helt klart ett fel som är trasigt 😕 // Jeanette