Det var en gång ett par i 40-års åldern som hade gjort ett avgörande val i sina liv. Valet var gjort för länge sedan, och ju längre tiden gick desto äldre och klokare blev paret. Och ju äldre och klokare de blev, desto mer insåg de att de hade mycket att lära. Trots att hela livet redan var ägnat åt just lärande. Men ju mer kunskap, desto mer nyfikenhet. Vad finns bortanför nästa krök? Och hur kommer vi dit? Och vad kan vi lära oss där?

1. Gå mot strömmen

Paret hade för länge sedan pratat om att övervintra på varmare breddgrader. Kanske till och med bosätta sig på varmare plats om möjlighet gavs. De bestämde sig för att gå mot strömmen, sälja hus och massor av ägodelar. Ett hem de hade haft i 11 år tillsammans. Innan dess hade det funnits andra hem, stillastående hem som lägenheter och andra hus.

Som fritidsbostad fanns det redan en husvagn i parets ägo, och de beslutade sig för att flytta dit permanent. I första hand för att kunna spara pengar, för den kommande övervintringen på varmare plats. I detta läget fanns fortfarande fasta arbeten med i bilden, arbeten som hade en fysisk plats och krävde inställelse mellan vissa klockslag, 5 eller 6 dagar i veckan. Ett schema med andra ord.

De fasta jobben

Arbetena krävde att man skulle passa tiden. Man skulle gå upp tidigt på morgonen med hjälp av en ringklocka, för att sätta sig i bilen i lagom tid för att sen passa tiden hos arbetsgivaren. För att klara detta skulle man lägga sig i ”vettig tid”. Inga sena kvällar, här inte. Man skulle äta på utsatt tid, alltså inte när man var hungrig, utan när klockan slog lunchtimme. Man skulle göra de uppgifter man blev tilldelad, och fick fika på bestämd tid. Vidare fick man gå hem när klockan hade slagit vad som nu stod på schemat den dagen.

Ville man vara ledig fick man ansöka om detta i förväg, hade man tur fick man lov. Var man inte så pigg på morgonen fick man antingen sjukanmäla sig och stanna hemma, utan lön för första dagen, eller också fick man asa sig iväg ändå och se glad ut. Oftast asade man sig iväg, för pengarna var ju viktiga. Och man kunde därmed vara fullständigt utpumpad efter en arbetsdag, för att komma hem till ett mörkt hem stora delar av året, och ofta ett tomt kylskåp. Vilket innebar att den dagen man var mest trött, skulle man ut och handla.

Men, man fick sin lön varje månad. En lön som från början gick åt enbart att driva runt ”ekorrhjulet”, det vill säga, bostaden, bilarna, fritidsaktiviteter, mat och prylar. Sen var de slut. Och nya skulle jobbas in. Samma sak varje månad. Man kunde oftast spara en del av inkomsten för att använda denna under de korta semesterveckorna på sommaren. Då var man ledig och fick sova på morgonen. Kanske åka utomlands, åka med husvagnen eller vad man nu gör på sin semester. Detta paret var inget undantag.

Men det skavde

Ena halvan av paret var ganska nöjd med sitt liv, tyckte att det är ju så det ska vara. Kallade det för rutiner, och ”det är så man gör. Jag trivs på mitt jobb, vad finns det annars för val?” Andra halvan av paret hade annan åsikt, hade mer myror i byxorna, och tyckte inte alls det var detta livet gick ut på. Tvingas upp på morgonen av en ringklocka, äta på bestämda tider, trängas i mataffärerna efter 4, köpa tonvis med julklappar som ändå inte behövs, bo i en villa som krävde underhåll och arbete, nya gardiner som skulle sys, badrum som skulle skuras osv. För att inte tala om kostnaden för allt detta.

Och för att inte tala om klimatet, mörkret och kylan som alltid tycktes krypa under skinnet. Våren i Sverige med dess härliga solstrålar, och pollen. Hösten med dess vackra färger, och kyla. Nja, det var som sagt lite delade meningar där. Men, halvan som redan var nöjd, tyckte det kunde väl vara värt att prova på livet i husvagnen med. Så de flyttade dit. Men jobben behöll de. För pengar skulle ju in. Gamla skulder skulle betalas, och nya pengar läggas på hög. Alltid pengarna i fokus.

2. Penga-tänket

Uppfostran i Sverige bygger ju på ”ekorrhjulet”. Man ska gå i skolan, man ska skaffa en bra utbildning, för att sen få ett välbetalt jobb. Med dessa pengar kan man sedan skaffa sig så mycket prylar som möjligt. Villa, Volvo och vovve. Den typiska svenska uppfostran. Barn ingår såklart i hjulet, barn som man ska ägna halva livet åt, vilket inte ger en själv så mycket utrymme under den tiden. Sen när man blir pensionär, då bör det finnas tid för nöjen åt en själv. Det är då man ska sälja villan, köpa något litet och billigt och ge sig ut och resa och se världen. Men ändå ha en fast punkt hemma att återkomma till, där kalasen kan äga rum. Förutsatt att man fortfarande lever då, förstås.

Man tänker att man måste ha ett jobb så man kan försörja sin familj. Utan jobb, svårt med pengarna. Och pengarna styr så otroligt många människor, eller snarare tänket om hur viktiga de är. Tänket om att man är begränsad på grund av sin inkomst. Tänket att ”man har inte råd”. Man måste hela tiden dra in pengar för att kunna betala andra hela tiden. Banken, mataffären, macken, skatteverket och andra myndigheter. Korvmojjen, systembolaget, restaurangen, operan. Eller vad det nu är man spenderar sina pengar på. Någon annan är det i alla fall.

Denna livsstil är väl den vanligast numera i Sverige. ”Det är så det ska vara, det är så man gör”. Man knyter näven i fickan när regeringen inte gör som man själv tycker är bäst. Någon enstaka gör sin röst hörd, men vanligaste svensken pratar nog mest vid matbordet och på Facebook om orättvisorna. En del högre än andra, många med mycket otrevlig attityd.

Lyckas man inte få barn går hela ens värld under, och man ägnar mycket tid åt att jobba med det. För utan barn är ju inte livet värt att leva, eller hur? För vad ska man då göra med all sin egen tid, ett helt liv?

Frågan har helt olika innebörd beroende på vem man frågar. Frågar man detta paret så anser de att det går fantastiskt bra att leva utan barn. De har inget emot dem, vill bara leva sina egna liv tillsammans med varandra. Och anser att det finns tillräckligt med barn utan att de behöver bidra just med det, till världen.

3. Stressen

All den här stressen över att få det till att går runt. Hinna göra allt det man vill göra under dessa korta år på jorden. Först måste man jobba bort den mesta vakna tiden, och många gånger all ljus tid på dagen. Sen måste man sköta om hemmet och sig själv, med mat, städning, gräsklippning, bilen, fritidsintressen och så vidare. Man måste se till att pengarna räcker för alla inköp man vill göra, kläder, frisören, inredning, möbler och så vidare. Man måste umgås med vänner och familj, kanske bjuda på dyra middagar med fint vin, köpa julklappar i mängder och presenter när någon fyller år. Ibland är det där man hittar glädjen att fortsätta med de trista vardagssysslorna, hos familjen. Ibland är det bara ett till måste.

Alla dessa måsten

Detta paret i sagan fick nog av alla dessa måsten. De fick nog av att jobba för någon annan som krävde deras tid i utbyte mot pengar. Att följa alla andras regler, att göra samma saker om och om igen, år ut och år in. Fick nog av att klockan ringde långt innan det blev ljust och tvingas ut i kylan. Fick nog av att inte få bestämma själva vad de ville göra och när de ville göra det.

Fick nog av att vara ”som alla andra” helt enkelt. De ville mer. De ville se världen. Inte bara en enda ny plats, vilket annars hade varit enkelt. Ta ditt pick och pack och flytta. Men nej, det skulle inte räcka visade det sig. De provade det. Först flytta runt bland hus och lägenheter. Senare till husvagn. Vidare utomlands. Men fortfarande kröp det i kroppen.

4. Den nya vägen

Först efter att ha drullat runt på alla möjliga sätt, insåg paret att de fortfarande var fast i penga-tänket och ekorrhjul-tänket. Efter att faktiskt ha satt sin plan i verket och övervintrat på varmare breddgrader, bar det av hem igen. Hem till nytt arbete för arbetsgivare. Med tanken att spara mer pengar för att övervintra igen…Men återigen jobba på schema. Någon annans schema.

Alla frågorna

Men en ny tanke hade tagit form. Kanske skulle de skaffa sig ett mobilt hem istället för ett fast? Inte packa en resväska varje gång, utan faktiskt ha hemmet med sig överallt. Och därmed kunna ta sig överallt. Behöver man verkligen så mycket prylar? Måste man ha ett fast jobb, en krävande arbetsgivare? Klarar man sig på mindre inkomster? Kanske kan man krympa utgifterna? Får man köra bil överallt? Vilken bil får man köra?

Vad skulle krävas?

Det mobila hemmet såklart. Men också en vilja att leva annorlunda. Att inte göra som alla andra hela tiden. En drivkraft att vilja lära och ta till sig, och därmed få uppleva saker som de flesta bara drömmer om. Att faktiskt ta vara på sina drömmar, lära sig hur man gör när man lever ”utanför boxen”. Och inte bara en kort stund, utan länge. Att lära sig leva med attraktionslagen, låta den jobba för en, istället för att bara flyta med och skylla allt på andra eller på omständigheter.

Här skulle man kunna tänka sig att sagan slutar, paret lever idag i sitt mobila hem, på varmare breddgrader, gör det som de själva har valt. Men nej, inte riktigt än.

5. Aha-upplevelsen

Att skaffa ett mobilt hem med allt vad det innebär, var steg ett. Eller steg 23 eller vad det nu må vara, i processen att bryta sig loss från ”så-ska-det-vara-livet”. Då paret nu har bott i sitt mobila hem i närmare ett år, har nya funderingar krupit fram. De har nu lärt sig att man alltid, alltid ska vara tacksam för det man har, men man ska aldrig vara nöjd. Det kallas utveckling. Och ju mer de lär sig, desto mer inser de att livet har så otroligt mycket mer att erbjuda. Ekorrhjulet är slängt i soporna för länge sedan för deras del. De är helt överens om att inte vara nöjda med det som nu är, utan istället hela tiden sträva efter mer kunskap och fler upplevelser.

För det är det som är värdefullt för det här paret. Inte några ägodelar i världen kan mäta sig med friheten att kunna vara sin egen boss, bestämma själv över allt man gör och framför allt, hur man mår. Paret har lärt sig att allting löser sig till det bästa om man har inställningen att allting löser sig till det bästa. De har lärt sig att man är frisk om man vill vara frisk. Man har pengar om man behöver pengar. Man jobbar när man vill jobba, inte bara för pengarnas skull.

Att dricka vin sent en onsdagskväll med vänner, eller ett glas champagne tillsammans med en ostbricka mitt på dagen. Att äta när man är hungrig, att stiga upp när man vaknar och gå och lägga sig när man är trött. Att sitta i solen i timmar bara för att man kan. Att gå långa promenader mitt på dagen, eller ta ett dopp i poolen i december månad. Att duscha klockan 11 på förmiddagen, eller att jobba 2 timmar på förmiddagen och 2 timmar på kvällen, eller inte alls en dag om man vill. Att aldrig någonsin titta på nyheterna, eller cykla 3 timmar på raken i solsken.

Att uppleva solnedgången över havet, eller gå på upptäcktsfärd i en gammal ruin. Kanske besöka en vingård mitt i veckan, eller varför inte vila middag bara för att man kan. Ta en tur på golfbanan eller läsa en bok under markisen. Att inte stressa. Någonsin. Att alltid vara glad. Att inte ha några negativa tankar alls.

Paret njuter varje dag av sin frihet, men har också insett att det mobila hemmet i all sin prakt, är just prakt. Det är inte kompatibelt med den livsstilen de verkligen vill ha.

Varför?

För hur det än är så tycks det vara svårt att skiljas från alla ägodelar. Man har för mycket. I alla fall har detta paret för mycket. Fortfarande. Trots att de tycker de har minskat beståndet väsentligt på senare år. Men än passar det inte helt. Mer måste bort för att de ska nå den ultimata livsstilen. Friheten att röra sig vart de vill, när de vill. Friheten att kunna komma fram överallt, att ha minsta möjliga kostnader.

I detta parets liv kretsar alla nuvarande kostnader runt husbilen. Lån, uppvärmning, kylning och tillagning av mat. El och gasolförbrukning, helt enkelt. Och drivmedel.

Och bilen är stor. Helt fantastisk bil att bo i, verkligen. Den har allt. Stora vattentankar, stor dieseltank, stora solceller, stora batterier, stort kylskåp, stort toalettutrymme. Faktum är att allting är stort och lyxigt. De kunde inte haft en bättre bil i något avseende för året runt bruk. Den bilen finns inte. Men den är för stor. Hela bilen är för stor för att paret ska känna sig bekväma med denna livsstilen.

6. Offra lyxen

Paret har nu gått vidare i processen mot ett friare liv genom tanken att krympa bekvämligheten ytterligare. Krympa mängden ägodelar och därmed även bostaden. Till en bostad som kan röra sig friare, få bättre plats och kunna ta sig fram överallt. Den nuvarande är för stor, på alla sätt. Det går inte att åka vart man vill, man kommer inte fram. Bostaden är för hög, för lång och för tung. Som stillastående bor man enormt lyxigt, man behöver aldrig frysa eller sakna något, oavsett väder ute. Men vill man kunna se mer av världen, då är den en stor begränsning, tyvärr.

Eller tyvärr, förresten. Den har fyllt sin funktion väl under tiden den har varit i parets ägo. De slapp frysa under vintern, de har haft det fantastiskt bra i den bilen. Men nu är det dags. Dags att nå ännu mera frihet.

Vårt mål är att bygga ett liv vi inte behöver ta semester ifrån.

vad är ditt mål?

Summa summarum

Det är såklart Nisse jag pratar om, liksom oss själva. Grejen med vintersagan är att vi har insett, inte just nu kanske, men mera att det kommer krypande, att man behöver väldigt lite för att må bra. Ju mer saker vi har gjort oss av med, desto friare blir vi. Och det spännande i kråksången är att man hela tiden utvecklas. Man vill mer, man vill annorlunda. Vi ser detta som ett tecken på att vi utvecklas åt rätt håll, vi gör det vi verkligen vill.

Nästa steg blir mindre bil, vi tänker inte byta bort vår livsstil. Bara minska ner storleken, så vi kan ta oss dit vi verkligen vill i framtiden, utan att vara begränsade av bilen. Lärdomarna tar vi med oss, det blir som samlarobjekt att plocka fram och titta på vid senare tillfälle.

Kanske kan någon annan få glädje av mina funderingar, eller också inte. Alla är vi olika. // Jeanette

Ps. Glöm nu inte julstöket 😉 (bilden är hämtad från ”ett gott skratt”)