Pandemin är i allra högsta grad levande fortfarande, trots att det snart gått ett helt år sedan den började uppmärksammas. För vår del är det ingen större skillnad nu mot då, förutom att vi inte längre får träffa våra vänner. Vi får inte träffa någon alls, förutom på avstånd.

Spanien har tagit i med hårdhandskarna ordentligt. Nu får man endast vistas 2 i en grupp, man får lov att prata med en tredje på avstånd. Alltså inga grupper tillåtna alls, någonstans. Inga restauranger öppna, inga barer, väldigt få affärer öppna, utegångsförbud på nätterna. Begränsat antal i alla butiker och såklart munskydden obligatoriska i närheten av andra.

Varför bry sig?

Ja, det tycks vara ganska många som resonerar just så. Varför bry sig? Vi ser dagligen folk som struntar i restriktionerna, trots att vi bor långt ifrån ”gemenskapen” på campingen. Vi såg för några dagar sedan ett spanskt par som kom hit med sin husvagn, parkerade på tomten snett emot våran, pussa och krama om personalen på campingen som kom förbi.

Vi ser hundägarna som går ut genom grinden för att rasta. Alla är inte svenskar såklart, men svenskarna gillar att rasta hundarna tillsammans. Alltså går de fortfarande i grupp, trots att de numera inte får det. De går utanför grinden, sedan tar de av munskydden….

Vi tar också av oss munskydden när vi går ut i naturen, utanför campingen. Men vi är bara 2 personer, och har alltid varit. Möter vi någon åker munskydden på direkt. En del vi möter gör samma sak, andra inte.

Vi läser också på campingens interna sida för svenskarna, att man fram tills i söndags (dagen innan nya restriktioner infördes) fortfarande roade sig med diverse sammankomster i grupper. Trots att man endast fick vara 6 personer i grupp, så möttes man fler än så. Hundgruppen består ofta av ett 10-tal personer, den gruppen vi ser härifrån.

Smitta på campingen?

Jag har inte fått det bekräftat ännu, men man misstänkte smitta på campingen igår. Ett par som blivit isolerade i en stuga var det vi fick veta. Vi vet inte mer än att paret var just svenska….

Nu har vi knappt använt servicehusen alls, någon enstaka gång har Dan använt duschen och vi tömmer vår egen toa utanför där såklart. Men vi har aldrig tvättat i maskinerna eller diskat. Nu blir det till att endast tömma toan, ingenting annat. Vi vill heller inte besöka poolen eftersom det fortfarande är för mycket folk där, och de vi såg igår höll inte några 2 meters avstånd till varandra. Lite synd, eftersom vi nu faktiskt har haft härligt väder några dagar…

Ta ditt ansvar

Jo, lite så får man nog resonera just nu. Självklart måste vi ut och handla mat, men endast en av oss får gå, och vi väljer den mindre butiken just nu. Vi måste också gå ut med hunden, men eftersom vi har helt öppen natur precis intill så är det inga problem att hålla sig undan folk. Svenskarna som rastar sina hundar, går vid samma tid varje dag så de är lätta att undvika helt.

Naturligtvis är det trist att vi inte kan göra någonting alls just nu, vi måste hålla oss hemma. Samtidigt tycker vi att vi måste dra vårat strå till stacken också, och göra vad vi kan för att inte sprida smittan vidare. Inte för att vi är så rädda för egen del, men för att världen ska kunna komma på fötter igen så fort som möjligt. Så länge folk struntar i restriktionerna så drabbar det ju alla.

Var och en gör som den vill, så fungerar det ju. Men när hela Europa måste stänga ner, då är det kanske läge att börja tänka steget längre än bara till sig själv? Eller tänker jag fel? För i slutändan vill ju alla samma sak, ha sin frihet tillbaka och må bra. Många kanske saknar sitt jobb, sitt företag, sin anhörig, sitt smak- eller luktsinne eller vad det nu är man har förlorat. Vi har bara förlorat vår frihet för tillfället, och den kommer ju tillbaka. // Jeanette