Japp, ett år i husbilslivet har passerat. Den 1 februari -20 flyttade vi in i vår Nisse och har sedan dess inte sovit någon annanstans. Är vi då nöjda med vårat liv? Ja, verkligen måste vi få säga. Hur det skulle bli hade vi såklart ingen aning om, annat än att vi kände att vi ville röra på oss.

I det allra första inlägget här på bloggen skriver jag lite om vad vi har testat på genom åren. Då, för ett år sedan, gick vi från husvagnsliv till husbilsliv och i maj nu i år blir det 5 år sedan vi sålde vår villa. Då vet jag att vi resonerade som så att skulle vi inte gilla ”att hoppa rakt ut i det blå”, då fanns det ju fler villor att köpa…

Ingen ny villa

Nej, det blev inte det. Inte än i alla fall. Har man tagit ett steg framåt är det svårt att ta ett bakåt, på något vis. Man vill bara vidare, se vad som finns runt nästa krök. I alla fall känner vi så. En ny villa är ingen omöjlighet alls för vår del, det kanske landar där så småningom igen. Men innan vi tar det steget finns det så mycket annat att se och upptäcka. Har man som vi lite ”myror i brallan” så vill man inte titta på samma väggar dag ut och dag in. Då vill man uppleva en massa annat i första hand. Så villan får vänta ett tag till…

Ett udda år

Jo, inte bara för oss, utan för alla i hela världen skulle jag nog säga. Det blev ju inte riktigt vad vi hade sett framför oss. Men samtidigt inte så extremt annorlunda heller. Vi har ändå tagit oss en bit på vägen framåt, trots bromsande pandemi. Framförallt har vi hunnit lära oss massor under just detta året, lärdomar som vi kommer ha nytta av i framtiden.

Att kunna hålla humöret uppe, se glädjen och lyckan omkring oss även under svåra tider. Att tvingas anpassa sig till regler som aldrig funnits innan, att få ge avkall på det man trodde man skulle få uppleva, till exempel. Att ändra om planerna lite hastigt och lustigt, för att vi inte fick åka någonstans under förra vintern. Att sitta i Sverige och se alla svenska kasta sig hem hals över huvud, för att hela Europa stängde ner… Vilken tur vi inte hade hunnit iväg, sa vi då…

När man sen öppnade upp igen passade vi på att åka. Vi ville verkligen inte tvingas till ännu en kall vinter i Sverige. Och det har vi absolut inte ångrat. Vi njuter varje dag av värmen här i Santa Pola, även om det varit vinter även här. Dock inte jämförbar med snön i Sverige.

Kraschad plan

Helt fullständigt, faktiskt. Det blev inte alls som vi ville och önskade. Vi fastnade istället för att åka runt och se oss omkring. Uppleva den spanska landsbygden, som vi hade sett fram emot. Eller möjligen ta färjan över till Gran Canaria. Våra planer fick ett plötsligt slut, vilket vi idag är tacksamma för. För tiden vi nu har stått still, på gott och ont, har gjort oss medvetna om vilken väg vi ska följa framåt. Vi har en klar bild av närmaste året, även om ”en aldrig ska räkna ut något i förväg”, som Ida sa i Raskens…

Jag håller inte med henne helt där, utan tycker tvärtom att man visst ska ha en bild av vad man vill. Det kanske däremot inte blir exakt så som man hade tänkt, men vägen är sällan rak någonstans. Alla bulorna man stöter på under vägen är lärdomar, och utan dem kommer man nog inte helt rätt i slutänden, tänker jag.

Vägen framåt

Än kommer vi inte ur fläcken, hela Spanien är hårt hållna med restriktioner just nu. Kanske lättar det i slutet av månaden, vi hoppas på det i alla fall. När vi sen känner att det är någorlunda säkert att ge sig iväg, åker vi tillbaka till Sverige. Vi har inga illusioner om att kunna stanna och utforska någonting alls på vägen dit, inte nu. Det kommer säkert dröja ett bra tag innan man återgår till det normala, om någonsin.

Istället får vi fokusera på oss själva så länge. Vi åker hem och byter bil, till en mindre och mer lätthanterlig. Jobbar några månader i Sverige, för att vi senare ska kunna ta oss tillbaka till Gran Canaria med bilen.

För precis ett år sedan hade vi fullt upp med flytten till bilen, men sen tänkte vi att vi om ett år framåt befinner oss på Gran Canaria i solen… Nix, så blev det inte. Så vi gör ett nytt försök. Om ett år framåt befinner vi oss på Gran Canaria i solen… 😉// Jeanette