Vi är ett par som har gått från ” villa, volvo, vovve” till att leva permanent i Husbil. Resan har tagit sin tid, och mycket har hänt under vägen. Allt som har hänt har varit positivt och stärkt oss i vårt beslut.

Vi har båda en drivkraft att se oss om i världen, uppleva nya saker och en rastlöshet och nyfikenhet som driver oss framåt. Visst kan det vara skönt att krypa upp i soffhörnet och inte göra någonting alls mellan varven. Men vi har inte ro till att sitta på samma ställe för länge.

Nu är för visso vår soffa densamma oavsett var vi står, vi har ju hemmet med oss. Det ser likadant ut varje dag, det är först när man öppnar ytterdörren som miljön skiftar. Och detta är lite av tjusningen med husbilslivet, utsikten ändras hela tiden.

Vad är viktigt?

Ja, vad är det som är viktigt i livet egentligen? Frågan har många svar, och framförallt så ändras svaren ju äldre man blir. Saker händer i livet som gör att man tycker på ena eller andra sättet. Sådant man gjort tidigare kanske inte längre har betydelse, eller så faller man tillbaka till något man har gjort för länge sedan. Något som fallit i glömska.

När jag var barn fick jag lära mig den ”svenska mallen”. Alltså hur man skulle leva. Det naturliga är att man tar efter föräldrarnas, eller vårdnadshavarnas beteenden. Man blir helt enkelt formad av de första åren i livet. Det är så vi människor fungerar, vare sig vi vill det eller inte.

Vi tar efter det vi ser och vi följer de lärdomar vi får med oss tidigt i livet. På gott och ont. Helt naturligt för oss alla. Under livets gång får vi nya lärdomar, vi skaffar oss kunskaper hela tiden som vi sen utnyttjar till vår fördel eller nackdel. Att vid 40 års ålder till exempel, helt plötsligt komma på att man inte trivs med något och då förändra det, det är också helt naturligt. Och många gånger väldigt välgörande för sinnet.

Min grundfilosofi idag är att alla människor, oavsett beteende eller uppförande, bara vill vara lyckliga. Precis som jag. Och den enda som kan göra mig lycklig, det är jag.

Vad är lycka?

För mig innebär lycka att vara tillfreds med mig själv och min omgivning. Må väl, vara frisk (intressant, då jag har en diagnos sedan 16 år tillbaka som jag kommer berätta om senare) inte stressa, göra roliga saker, känna glädje.

Och då kan man ju tycka att flacka runt med en husbil borde vara väldigt stressande…

Nu har vi ju hunnit testa en hel del saker tillsammans. Vi har ägt 2 villor, bott i lägenheter, bott i bungalows, bott på hotell, bott i husvagn, rest runt med ryggsäckar, hyrt bilar, åkt buss, spelat golf och så vidare, sånt som man gör på resor. Odlat grönsaker, anlagt trädgårdar, målat om hus, tapetserat och renoverat. Bytt jobb, jag har blivit sjukskriven, pluggat, bott utomlands. Producerat flertalet CD-skivor och musikvideos. Och en himla massa mer….

Det enda vi inte har gjort tillsammans är att skaffa barn. Och det är ett aktivt val vi gjort. Det beror inte på att vi inte vet hur man gör, eller att vi inte kan få. Vi vill helt enkelt inte ha barn.

Vi har nu lärt oss vad som är stressande i vårt liv och vad som inte är det. Att bo i en husbil tillför definitivt ingen stress för oss. Däremot att ha saker hängade över sig som man inte tycker om, det är stressande. Att känna sig tvungen att göra något inom en viss tid, något som man inte känner glädje inför, det ger oss stress.

Att vara strukturerad, låta var sak ha sin tid och att lyssna på kroppen när den vill vila, det skapar ett inre lugn. Att säga nej när man känner att det blir för mycket, det är också en viktig komponent. Likaså att få känna sig uppskattad och älskad. Kort och gott, att se positivt på livet i alla lägen.

Smygande förändring

Alla går vi igenom olika faser i livet, bra och dåliga. Vi har inte hamnat här där vi är idag utan med och motgångar. Och saker har tagit tid. Bara att få en tanke att mogna till ett beslut, och sen att genomföra beslutet. Sen kanske inse att det var fel beslut, möjligen ta en annan väg istället.

Jag kommer berätta om våra olika äventyr efter hand, så följ gärna vår väg från ”vanliga Svenskar” till ” digitala nomader” . // Jeanette