Ni vet när man väntar på någonting som man vet är på gång, något som kommer snart… men man vet inte exakt när. Då behöver man tålamod. Man behöver ta det lugnt, vänta utan att stressa eller bli hispig över att tiden drar iväg och ingenting händer. Varför tar det så lång tid?

Ungefär som att jag inte berättar vilken bil det är vi har köpt… Den som väntar på något gott… eller vad är det man säger? Otroligt korkat ordspråk, tycker jag!

Jag vet, jag vet.

Nä, mitt tålamod är tyvärr inte det bästa. Jag har verkligen försökt lära mig att andas, ta det lugnt, inte bli irriterad, fokusera på någonting annat och så vidare. Kanske har jag blivit något bättre än jag har varit, men ibland kryper det mer än lovligt i kroppen. Jag vill att det ska ske NU! Inte så att jag sitter sysslolös och rullar tummarna i väntan på vår nya bil. Jag har haft fullt upp med annat. Men när det står ett datum på ett kontrakt, och man nu passerat det datumet, då kommer myrorna.

Ja, jag vet att det kan ta längre tid än vad som står i pappren, men det hjälper inte att jag vet. Det känns som om vi nu har väntat på detta i många månader, vilket vi i och för sig har gjort. Vi fastnade ju liksom i Spanien…Och när vi äntligen fick se vår bil, fick veta att snart är den vår i verkligheten, då ville jag bara att det skulle ske nu. Det kommer bli mycket jobb med att flytta över alla prylarna såklart, men just nu längtar vi båda efter att komma igång.

Distraherad

Jo, så blev det ju såklart i och med min mammas bortgång. Mycket fokus har hamnat runt henne och allt som kommer med det naturligtvis. Det har gjort att tiden gått väldigt fort ändå. Nu har det lugnat ner sig lite, vi väntar på begravningen i slutet på denna veckan. Andra frågor har kommit upp som framtida boende och jobb. Även om man är mitt uppe i en sorg känns det rätt bra att kunna se framåt.

Shoppingtur

I väntan på telefonsamtalet från säljaren, som alltså inte kom idag heller, blev det en tur ”på stan” idag för lite shopping. Dels ett par nya arbetsskor till Dan som hade slitit ut sina gamla. Dels ett litet släp som passar vår nya bil. Eller snarare oss då vi behöver ha en del prylar till måleriföretaget. Även om man kanske får plats med en hel del inne i bilen, känns det bättre att ha verktyg och färgburkar bland annat, utanför den. Och återigen kommer tålamodet in i bilden. Släpet var inte klart för leverans förrän nästa vecka någon gång…

Fast det kan ju kvitta eftersom vi ändå inte har någon bil att dra det med just nu. Det ska monteras en svart kåpa innan vi får det. Denna fanns inte i närheten så det blev tyvärr ingen bild på den just nu. Får återkomma om det.

Nu ska jag fortsätta att öva mig i tålamod, tillsammans med ett glas vin och Farmen på TV… // Jeanette