Att leva som nomad har ju helt klart sin tjusning, tycker vi. Friheten med att leva och bo i en husbil har så många fördelar. En nackdel med har det visat sig. Att vi ska byta ner oss i storlek från Nisse till Gullan är ju ingen hemlighet, vi har bara inte vetat exakt när. Men nu vet vi, det blir på måndag nästa vecka. 😀

Nackdelen

Jo, vi har hittat en med vårt liv. Ingen som inte går att åtgärda, så därför beslutade vi oss för att skaffa ett litet släp, som jag visade bild på i förra inlägget. Vi behöver helt enkelt mer plats till målerifirman. Själva klarar vi oss jättebra på mindre prylar och mindre yta, men det är svårt att inte använda verktyg som pallbock, dammsugare, penslar, tejper, rollar på skaft osv. när man målar. För att inte tala om alla färgburkar som tar en ordentlig plats att frakta fram och tillbaka. Och kläder och skor…

Allt detta får vi inte plats med i vårt rullande hem, det är bara att konstatera. Förra sommaren hade vi en liten skåpbil, en Berlingo att åka runt med. Denna passade firman fint, men vi valde att sälja den då det fanns ett lån som vi ville lösa. Vi resonerade som så att om vi skulle behöva en bil igen framöver, så skulle vi köpa en kontant istället.

Och nu är vi där…

Det där släpet vi valde och beställde har vi nu valt bort igen, och avbeställt. Istället kom vi fram till att en personbil är betydligt mer användbar än ett släp. Vi räknar med att få stanna här i krokarna under sommaren, kanske till och med längre. Vi kommer vilja ha en fast plats att stå på, som jag också skrev om nyligen. Det blir för bökigt att åka runt hela tiden, även om husbilen är liten. Den får åka med på vissa jobb, men inte alla.

Den spontana familjen

Sagt och gjort, kan man säga. Ta beslutet, öppna upp blocket, välj en bil, åk och titta. Ungefär i den ordningen. Fast först ringde vi och avbokade släpet vi hade beställt.

Vi ställde vissa krav på bilen. Den skulle vara gammal och billig, eftersom det är måleri vi pratar om här. Inte grisa ner en ny och fin bil, tyckte vi. Den skulle vara besiktigad och inte ha för många uppenbara fel som vi behövde åtgärda på en gång. En gammal och billig bil är aldrig felfri, men vissa fel kan man leva med, andra inte. Den skulle vara en kombi och ha en dragkrok.

Vi hittade en i närheten som vi tyckte lät bra. Nybesiktigad och ett märke vi väl kände till. Ring och kolla. Japp, välkomna på en gång, sa ägaren. In och låna syrrans bil, hoppa i kläderna och iväg. Någon timme senare var vi ägare av en splirrans ny Saab 9-5. Nä, jag skojar såklart. Saab är det, men ny är den inte. Årsmodell 2001… Samma år som Dan och jag träffades, måste vara en bra bil…

Ja, alltså det var visst lite kallt nu på morgonen… 😨 Därför ser bilen djupfryst ut på bilden. Men den tinar väl upp så småningom. Hur som helst, detta är firma Dan Ritzéns nya firmabil. Med dragkrok, utan släp i dagsläget…Även vår nya husbil Gullan som vi väntar på, har ett drag ifall vi senare ångrar oss igen och vill ha det där släpet ändå.

Tur vi är två

Att köra två bilar samtidigt till samma ställe kan vara besvärligt om man är ensam. Nu är det såklart inte meningen att denna bilen ska användas till just husbilsresor, utan det blir en arbetare bil. Vi tänker att vi hittar en plats att ställa upp husbilen på, så länge vi jobbar runt Ljungby-trakten och använder då personbilen i det dagliga körandet. Åker vi längre iväg tar vi såklart Gullan istället och lämnar Saaben ”hemma”. Kanske knöligt att lämna den någonstans, men det får vi ta då. Just nu behövs den och då får den bo med oss.

Man kan säga att Nisse nu har ynglat av sig till två småbilar… Det blir ungefär samma längd om man ställer dem efter varandra…😂 // Jeanette