En bit över ett år har gått sedan vi köpte vår Nisse. Dock kom första husbilen (Adria Matrix) tidigare än så. Och nu är vi alldeles strax inne på bil nummer 3 i ordningen. Den som de säger är den rätta….

Många har åsikten att man behöver ha minst 3 fordon för att verkligen veta vad man vill ha och vad man inte vill ha. Likaså gäller hus. Minst 3, sen kanske man kan bli nöjd. Där kan vi hålla med så långt att av 2 möjliga bilar, vet vi idag vad vi inte vill ha. Hur det blir med nummer 3 lär ju visa sig så småningom. Än är vi inte där eller har utvärderat detta, så det får vi nog återkomma om.

Men hus har vi än så länge bara ägt 2 av… Ett på landet och ett i stan, i ett villakvarter. Kan det kanske vara dags för nummer 3 även där? Inte så att vi vill avveckla husbilslivet på något sätt, inte alls faktiskt. Vi gillar vår frihet kanske mer än vi hade förväntat oss. Men samtidigt så har vi ingen fast punkt alls i tillvaron, vilket ibland är lite jobbigt. Det är inte alls jobbigt när man tillbringar lång tid utomlands, men när man som vi kommer tillbaka till Sverige så blir det att man hamnar på ”hemmaplan”.

Vad är egentligen hemma?

Vi har ju en fysisk brevlåda, som egentligen tillhör någon annan. Fysisk post kommer lite då och då. Men det är ju inte vårt hem. Någon annan bor där på gården, vi är bara gäster när vi kommer dit. Visst, vi har tillgång till allt vi behöver. Men vi känner samtidigt att vi inte kan stå och ta upp plats i all evighet hos någon annan. På campingen hade vi mer en ”egen” plats. Där kunde vi komma och gå som vi ville. Den var bara vår. Vi var inte i vägen för någon.

Friheten med en bil innebär ju att man kan åka vart man vill, när man vill. Vilket är helt underbart. Men när man sen inte vill åka runt under en period, ja då har man helt plötsligt ingen fast punkt längre. Och just nu är det väl lite det som skaver. Vi har ingen fast punkt. Campingplatsen är förbrukad eftersom husbilar inte är tillåtna där. Det var inget problem när vi hade siktet inställt på varmare breddgrader. Men dagens situation gör att vi hamnade på ”hemmaplan” igen, tidigare än vi tänkte dessutom.

Det är inte nödvändigtvis en nackdel, bara en situation som gör att vi tänker längre framåt. Vi har diskuterat och funderat över framtiden nu igen. Och situationen här är inget konstigt, men i världen i övrigt är det som bekant lite trögt just nu. Hur det kommer se ut framöver är det ingen som vet, men vi gissar att Coronan inte bara försvinner över en natt. Det kommer troligen var trögt att leva ett fritt liv i Europa den närmsta tiden.

Nya oroande regler

Det sista vi läste om Spanien innan vi åkte därifrån, var att Valencia-regionen (där vi bodde) kommer att införa ett förbud mot fricamping från och med 8 maj i år. Det betyder inte hela Spanien än så länge, men vi misstänker att de andra regionerna kommer följa efter. Även hela Portugal har infört dessa nya regler, det är alltså förbud mot fricamping redan nu. Och då blir man ju genast mycket mer begränsad om man tvingas hålla till på campingar eller ställplastser. Visserligen är det bra mycket billigare att uppehålla sig i Spanien än i Sverige, men ändå. Man blir lite bakbunden, på något sätt.

Det fria livet runt om i Europa känns lite mera inskränkt nu, mot vad det varit tidigare. Inte så att man inte kan åka, men reglerna ändras och man ställer högre krav både här och där. Senaste året har såklart varit extremt, och någon gång lättar det väl. Men om det går tillbaka till ”vanligt” är väl mera tveksamt. Och när detta skulle ske, det kan vi ju inte veta just nu. Så att planera för nästa vinter redan nu, känns lite vanskligt faktiskt. Vi vet ju inte alls hur det blir med smitta, vaccinering och fri rörlighet.

Vad vi vet och redan har bestämt är att om situationen ser likadan ut till hösten som den är nu, men PCR-tester för att kunna flytta sig mellan länderna, då är det inte särskilt troligt att vi ger oss iväg igen. För att vi ska vilja åka, krävs att det mesta återgått till det ”normala”. Detta året har inget blivit som tänkt, och att utsätta sig för samma en gång till, det gör vi inte. Då väntar vi hellre hemma i Sverige en längre period.

Nya tankar

Från början tänkte vi att vi åker tillbaka till Sverige framåt vårkanten, jobbar under sommaren med måleriet och eventuellt något mer, för att sedan vända söderut igen under hösten. Helst då till Gran Canaria. Nu är vi inte lika säkra på att planen går att genomföra på ett smidigt sätt. Det har dykt upp lite väl många bulor på vägen. Och kanske är det precis som det ska vara. Kanske ska vi skaffa oss ett fast hem på ena eller andra sättet. Ha en fast punkt i Sverige som alltid finns kvar, oavsett hur mycket vi reser. Med husbil eller utan. Eller så håller vi oss enbart till husbilen, men måste ändå hitta en bra plats att stå på.

Mycket kanske nu igen… Men i just det här läget är det lite lättare att ha en fast punkt att återkomma till hela tiden, även om vi gärna rör på oss med husbilen. // Jeanette