Ingen av oss i familjen Ritzén brukar ha för vana att vara vidare sjuka av oss. Inte så vi behöver söka vård för det i alla fall. Men nu har det hänt. För första gången i livet kan man säga. Jag pratar om Chillies liv nu. Hon fyller 4 i juni och har aldrig behövt besöka doktorn i sitt liv. Hon har varit där för att få sina årliga sprutor, men endast därför.

Risig i magen

I helgen när vi stod på ställplatsen i Örkelljunga så skulle hon gå ut på natten. Hon väckte oss 3 gånger och behövde gå ut. Lös i magen som bara den. Inget hon brukar vara, men det har hänt tidigare. Då har det gått över av sig själv efter kanske en dag eller så. Vi tänkte inte mer på det, vi städade Nisse inför bilbytet och tog det lugnt i övrigt.

Söndagen ville hon inte gå någon längre promenad, vi fick vända ganska tidigt. Hon var lös i magen under dagen också och åt dåligt. Natten mot måndagen upprepades proceduren med att vakna och gå ut, även nu tre gånger. Jippi, tänkte vi. Och vi som skulle upp tidigt måndag morgon och byta bil….

Det blev lite dåligt med sömnen i helgen, men det var bara att upp och hoppa måndag morgon och börja arbeta med Gullan. Vi valde att stanna en natt till för att kontrollera bilen ordentligt, men kände redan under måndagen att hunden inte var riktigt kry. Diarrén ville inte ge med sig och det var svårt att få i henne mat och vatten. Nu hade hon varit skruttig i 3 dagar. Under måndagen kräktes hon också vid 2 tillfällen.

Akuten

Tidigt tisdag morgon, efter ytterligare en natt med dålig sömn för oss alla tre, åkte vi hem till Ljungby igen. Raka spåret till veterinären. Vi fick en tid 2 timmar senare, och passade under tiden på att åka och lämna av en del prylar i vårt nya förråd i stan. Chillie hade kräkts tidigt på morgonen efter att ha ätit en hel portion mat kvällen innan.

Veterinären undersökte hunden och passade även på att röntga tarmarna. Hon hade nu varit risig i magen i 4 dygn, och även hunnit kräkas ytterligare en gång innan veterinärbesöket. Man hittade inget stopp på tarmarna, men tyckte att hon var uttorkad. Veterinären i Ljungby kunde inte ge henne tillräcklig behandling utan vi blev rekommenderade att åka till djursjukhuset istället.

Såklart…

Vi kommer just från Skåne, sa vi. Suck. Bara att vända och åka söderut igen, till Helsingborg den här gången. Tur vi hann byta bil i alla fall. Gullan är en ren dröm att köra till skillnad mot Nisse. Så vi åkte ner, blev hänvisade till ett eget rum på infektionskliniken och fick vänta där. 4 timmar senare dök veterinären upp. De ville lägga in henne över natten för att försöka häva diarrén och ge henne dropp mot uttorkning. Javisst, sa vi. Gör det. Laga hunden åt oss, tack.

Äntligen sova

Vi lämnade hunden på kvällen och hittade en fin liten plats att övernatta på utmed havet, med utsikt över Danmark. Tyst och jämte 2 andra husbilar fick vi äntligen sova en hel natt.

Onsdag

Veterinären ringer och säger att Chillie får åka hem. Hon har tagit till sig av behandlingen och vi får vidare instruktioner att ta med hem. De ville behålla henne på dropp en stund till, så kunde vi hämta kl. 14?

Tanken var att vi skulle börja jobba onsdag morgon med tapetsering och målning. Men vi kom lite ur gängorna, så det blev förskjutet en dag. Men hunden hade piggat på sig och mådde betydligt bättre. Drygt 4500:- fattigare styrde vi Gullan hemåt igen. Men vi var ändå glada för att allt hade gått bra.

Varför blev hon sjuk?

Det vet vi inte. Veterinären kallade det för en infektion i tarmen, orsakad av en bakterie. Vi misstänker att hon har pillat i sig något utomhus som hon inte tålde. De tog såklart blodprover på henne men hittade inget smittsamt eller i övrigt konstigt. Hon får nu äta skonkost några dagar tillsammans med medicin för att stabilisera tarmarna, och diarrén har redan försvunnit. Vi håller tummarna för att vi slipper ett återbesök. // Jeanette