På tur med Gullan kan tydligen leda till lite vad som helst. Gårdagen bjöd på fika utmed vägen samt en liten promenad i den svinkalla vinden. Sen trevligt umgänge med familjen i strålande solsken utomhus, och sedan vidare till en något otillgänglig plats i södra änden på sjön Bolmen. Fram med appen park4night och leta efter vägen. Japp, där är en fin plats tyckte jag. Den tar vi. In på mindre väg, sväng igen och vägen blir mindre. Och mindre…
Tja, vi testar väl tyckte vi. Någon gång ska vi ju testa ”off road” med, nu när vi har liten bil. Det borde hon väl tåla…
Jodå, det gick bra. Vi kom fram till en liten söt vändplats intill sjön. Helt ensamma, ca 2 km in i skogen lyckades vi parkera nästan helt i våg. Solen sken fortfarande när vi kom fram, och vi tog ut stolarna. 5 minuter senare tog vi in dem igen… Det var alldeles för kallt att sitta ute.
Vakna till minusgrader
Inne i bilen märker man inte att det är kallt ute. Inte förrän man öppnar dörren och kyler ner hela bilen på 2 sekunder…Nåja, vi frös ju inte under natten i alla fall. Vi har ett isolertäcke (modell billig) till framrutan, och det tycks göra sitt jobb i alla fall. Det ihop med en filt som vi lägger över instrumentpanelen gör att det inte drar från framrutan alls. Drar man däremot upp mörkläggningsgardinerna märker man att det drar från fönstren.
Under morgonen dök det upp ytterligare en bil, som egentligen bara vände och åkte igen. Vi insåg att det kunde bli lätt nervöst att möta en annan bil på den smala vägen… Men det gick bra. Vi mötte ingen. Istället styrde vi mot Alpackagården i Kråkshult, som låg ganska nära där vi hade övernattat.
Fräna djur
Vi hade aldrig varit där tidigare och tänkte det kunde vara kul att kolla in alpackorna… Vi parkerade jämte en annan husbil och klev in i gårdsbutiken. Där fick vi veta att man kunde gå en liten runda runt deras hage, och vi fick även mata dem…
-Då kommer de gärna fram om man rasslar med godispåsen, säger ägaren. Okej, klart vi gör det tyckte vi. Kallt, blåsigt och ingen sol alls. Men det var bara 400 meter runtom så vi tyckte vi kunde ta en tur ändå. Så vi börjar gå och ser djuren på avstånd. Men en bit längre fram kommer de faktiskt fram när vi lockar på dem. Först en, sen en till, sen en till… En bit längre fram kommer ännu fler fram och tillslut var de en hel drös som ville ha käk. De var verkligen sociala. Dan läser på en skylt att alpackor kan spotta på en, men det händer ytterst sällan…
MEN DEN SPOTTADE!
Dan matar djuren och jag fotograferar. Då fräser det till, Dan tar ett skutt bakåt och stirrar på den svarta som just spottade honom rakt i ansiktet… -Den spottade! -Såg du??! -Den spottade!
Jag garvade så tårarna sprutade, hans ansikte och glasögon var nedsmetade med Alpacka-spott. Han garvade också, kan jag lova…
Rolig tur
Vi skrattade åt djurens beteende, åt deras utseende och åt den som spottade på Dan. Den såg väldigt förnärmad ut… Mycket roligt besök, måste jag säga. Riktigt tuffa och fina djur, mycket sociala. Har man inte träffat dessa tidigare kan jag verkligen rekommendera ett besök. Vi nyttjade inte ställplatsen denna gången, men under tiden vi var där anslöt det två andra husbilar. Här kommer några bilder på dessa underbara djur. // Jeanette
Ritzéns 