Långt mellan inläggen igen, men denna gång har jag inte legat på latsidan alls. Tvärtom har det varit för mycket stök runt omkring för att kunna skriva i lugn och ro. Vi har ju flyttat! Igen. Kanske för sista gången, kanske inte. Min man och min svärfar har slagit vad om att vi kommer att flytta igen inom 5 år. Mannen menar att vi inte gör det, svärfar menar att vi visst inte kan hålla oss lugna…. Och tittar man bakåt kan jag visst förstå hans inställning… Vem håller du på?

Återblicken

Under de senaste 6 åren har vi testat väldigt mycket. Som att bo i husvagn på camping, bo i bungalow på Gran Canaria, sälja vagnen till förmån för husbil och med den bo i Spanien under en vinter, för att sist hyra ett alldeles för stort hus på landet. Alla dessa erfarenheter har gett oss massor, och vi hade inte velat göra någonting annorlunda. Vi lärde oss främst att man inte behöver särskilt mycket prylar för att ändå ha det bra. Man behöver heller inte stora ytor med luft, vilket stora hus gärna ger. Det viktigaste för oss har varit friheten, och att själva få välja vad man faktiskt vill göra och tycker är viktigt.

Sen hade vi inte riktigt hjärta att kasta ut alla våra ägodelar när vi sålde vårt förra hus, 2016. Vi magasinerade kartonger och några enstaka möbler. Dessa har nu åter fått komma fram i dagens ljus, och det där jag just skrev om att man inte behöver särskilt mycket prylar, det gäller inte längre…. För nu har vi dem tydligen igen. Nåja, man samlar på sig genom åren, så är det bara. Dock har vi nu insett att saker och ting föråldras. Inte bara vi, utan även prylarna. En gång hade jag till exempel 12 mattallrikar, nu tycks de bara vara 8 av någon underlig anledning. Var är de andra?

Eftersom vi har levt ihop över 20 år så är även en del av våra ägodelar lika gamla, eller äldre. Nu först ser man det, nu när vi inte sett dem på ett tag. Alla mina gardiner har fått lämna in, de passar helt enkelt inte i detta lilla hus, för att nämna något. Det får bli till att shoppa lite nytt, det var ganska länge sedan det med. Och grillen har sett sina bästa dagar, rosten har visst ätit upp delar av den…

Bara vårt

Detta hus är bara vårt. Vi har köpt det (eller kanske banken mest…) och får nu snällt betala ränta på lånet. Reglerna är idag annorlunda mot när vi handlade hus senast, 2005. Men det löste sig till slut, det gör ju alltid det när man faktiskt vill ha något, som bekant. Och vi ville ha ett eget hus igen. Inte för att vi egentligen tröttnat på äventyren, utan mer för att vi blivit äldre och bekvämare. Vi vill fortfarande göra roliga saker, men kände att det nu var läge för att ha en riktig bas igen. Företaget kräver ganska mycket utrymme, och det är svårt att bo spartanskt när man måste hysa alla dessa prylar.

Självklart kunde vi valt att bo kvar i det hyrda huset. Men dels var det inte vårt, vi visste att vi skulle bli tvungna att flytta därifrån så småningom, dels var det inte riktigt vad vi önskade i längden. Kossor utanför dörren som drog till sig enorma mängder flugor gjorde att vi inte kunde nyttja varken trädgård eller altan alls under sommaren. Grusvägen fram till huset var 300 meter lång och antingen dammig eller blöt med gropar. Tvätta bilen var helt meningslöst… Ingen diskmaskin eller torktumlare. Ja, det var vissa saker som vi hade velat ha annorlunda, och som vi nu fått möjligheten att själva bestämma över.

Här har vi en betydligt mindre kåk, fortfarande på landet, med inglasad altan med öppen kamin. Vi har en annan kamin inne med insats som nyttjats flitigt redan, och vi har en nyinstallerad diskmaskin. Visst är detta lilla hus i behov av en uppfräschning med, men vi får ta en sak i taget. Kåken behöver målas utvändigt och både kök och badrum hade behövt bytas ut. Framtidens projekt. Just nu duger det som det är. Jag har fått världens minsta kontor (fått och fått, jag har fått tapetsera om det själv), men det är bara mitt. Vi har ett pyttelitet sovrum, men varför behöver man en massa golvutrymme när man ändå bara är i sängen där?

Mer att önska

Än har vi inget väggfäste till TV:n eller gardiner som passar i fönstren. Soffgruppen passar inte riktigt in heller och kylen är i minsta laget. Något riktigt skafferi finns inte heller, så en framtida plan är att ändra om lite i köket och installera både kyl och frys samt ett skafferi. En divan-soffa eller möjligen en hörnsoffa står på önskelistan, men som sagt, var sak har sin tid.

Dan har fått en ordentlig musikstudio i uthuset som är isolerat och uppvärmt. Bild på detta får vi återkomma med, då det just nu står saker huller om buller där och även en himla massa målarfärg…. Företaget kommer få ett eget utrymme i änden på uthuset, där vi ska isolera och fixa till under sommaren. Det finns ytterligare ett rum inne i huset, men det var för litet för alla hans prylar… Så där är mera en garderob just nu som hyser kläder och arbetskläder, städskrubb mm.

Ute finns även ett garage till personbilen, dock fullt av flyttkartonger just nu… Trädgården har en robot som äter gräs, vilket vi uppskattar såklart. Det finns även ett vedskjul som sväljer ganska mycket ved. Något vi kommer fylla upp till nästa vinter. Vi har nu bott här i en vecka, och eldat i kaminen exakt varje dag. Huset har även en luftvärme-pump och el-element, men vi känner ju till el-priserna och gör vad vi kan för att hålla kåken varm med ved istället.

Omgivningarna

Vi har idag varit runt och gått i byn, kollat in båtplatserna och badplatsen. Det ligger många hus här runt men de är alla en bit ifrån oss. Närmaste granne är en sommarstuga där man inte bor särskilt mycket. På andra sidan oss med lite skog emellan, bor det 2 stora hundar som Chillie blev utskälld av. Hon i sin tur skällde ut 4 får som finns i närheten. Men här finns fina vägar att promenera på runt om och vi har 5 min bilresa till närmaste mataffär. Mycket bra! Vi gillar lite enskilt läge och tror detta kommer passa oss perfekt. Kanske 500 m till sjön Bolmen, och vi har massor av grannar men på lite avstånd.

Och när folk åker hit till sina sommarstugor på sommaren, åker vi till vår husvagn vid sjön Vidöstern istället. Där ser vi sjön från första parkett. Vi har 23 km dit, exakt lika långt som om vi hade bott i stan. Kan det bli bättre, liksom? // Jeanette