Vi har som bekant just flyttat från landet till landet. Vi gillar alltså att bo på landet, även om vi testat på lite olika boplatser genom åren. Kanske är anledningen att vi båda är uppvuxna på just landet, i små byar med mindre befolkningsmängd. Som tonåring och ung vuxen är stan roligare en sväng, men sedan längtar man tillbaka till lugnet och tystnaden igen. I alla fall gjorde vi det. Vi har bott i stan i 14 år tillsammans tidigare, men denna gången valde vi ändå landet igen. Dock hann vi bara bo här i 14 dagar innan det var dags för Firma Dan Ritzén att dra till storstaden.

Stockholm

Huvudstaden är ingenting för oss. Helt klart. Detta har vi alltid vetat, men nu när vi precis har varit där är det extra påtagligt att landet är vårt element. Självklart är det roligt en liten stund, med alla affärer, restauranger och prylar som är annorlunda mot vad vi har hemma. Men alla människorna är överallt, tåg, bussar, bilar… Nä, landet är bättre, tycker vi, om man nu ska bo någonstans. Men vi gillar ju att resa och se oss omkring, så en liten stund känns bara omväxlande och roligt.

Nu har vi egentligen inte alls varit i just Stockholm, snarare en bit därifrån. Platsen vi har besökt ligger mellan Stockholm och Nynäshamn och är en mindre by, så vi har haft det lugnt och skönt där. En plats vi besökt ett antal gånger tidigare då ägarna tillhör familjen. Huset byggdes för 10-15 år sedan, som resten av byn, och nu ville de tapetsera om i princip hela huset, vilket blev ett stor-jobb för oss. Vår lilla firmabil var fullpackad med arbetskläder, spackel, lim och tapeter… Och Chillie förstås.

Hemkomsten

11 dagar har vi varit iväg, och vi har såklart bott i stöket samman med ägarna. Vi har även passat på att shoppa lite och besökt en frisörsalong bland annat, mellan jobbpassen. På det hela taget, har vi haft en trevlig tid. Att komma hem var skönt, men lite lätt upprörande. Efter ca 5 timmar i bilen är man inte piggast i världen, och när vi landade på gårdsplanen visade det sig att dörren var låst. Klart den var låst, tänker du…

Vi har numera ingen nyckel till ytterdörren, utan ett kodlås som går på batteri. Nytt för oss, vi har aldrig haft ett sådant tidigare. Detta lås var fullkomligt dött när vi försökte öppna. Man ska slå in en kod, och dörren ska öppnas. Enkelt, eller hur? Men nej, den gjorde inte det. Den var och förblev låst. Den var död! Suck, vad gör vi nu? Slår in en ruta? Bryter ihop? Svär? Ringer en vän?

Ja, så fick det bli. Ring en vän som vet hur man gör…. Jodå, det är bara att tillföra lite ström genom ett annat batteri utifrån så fixar det sig, tyckte han. Självklart, att vi inte tänkte på det… För vi har ju alltid ett extra litet batteri i fickan, eller? Men, vi har en affär 5 minuter bort, så det var bara att packa in sig i bilen igen och vara glad för att det var fredag eftermiddag och att affären fortfarande var öppen. Åk och köp batteri… Tillslut kom vi in i alla fall. Nu vet vi hur man gör om batterierna skulle råka brinna upp, vilket visade sig vara fallet den här gången. Och alla rutorna på kåken är fortfarande intakta…

Tapetseringen

Här kommer lite före och efterbilder på tapetseringen som vi gjort. Vardagsrum, bibliotek, 3 sovrum, hall nere, trappa och allrum på övervåningen, samt en fondvägg i köket. // Jeanette