Ibland måste man stanna upp och se sig omkring. Vad gör jag varje dag? Samma sak hela tiden? Och i så fall, gillar jag det?

Något som är typiskt för vanemänniskan som vi ju gärna är, är att man gör just samma sak hela tiden. Man har olika vanor. Något alla känner till såklart. Rutiner. Vaknar på morgonen, tar en dusch eller en kaffe kanske, läser nyheter eller kollar sin Facebook. Eller vad man nu har för rutiner, de kan såklart variera. Men vad vi sällan gör är att reflektera över dem. Vi bara gör dem. De går så att säga på autopilot.

Många av oss stiger upp, äter frukost, duschar, klär på oss, åker till jobbet. Jobbar, kanske handlar sen, åker hem. Lagar mat, tittar på TV. Andra av oss har intressen vi utför efter jobbet. Kanske går på gym eller tar en promenad.

Och imorgon börjar vi om igen. Något du känner igen?

Icke spontana

En grej jag har lagt märke till vad gäller oss Svenskar i förhållande till andra nationaliteter, är att vi är väldigt inrutade. Vi vill ha våra rutiner, och har ibland svårt att vara spontana. Vi vill gärna planera i kalendern. Vårt jobb, våra fritidsintressen och våra nöjen. Vi åker sällan hem till någon en eftermiddag helt spontant och kräver en fika. Vill vi fika med någon så ringer vi innan och bokar in en passande tid istället. Alla lever kanske inte såhär, men jag får känslan av att många i min omgivning gör det.

Själv tillhör jag den spontana lilla gruppen, den som gärna släpper allt jag har för händer för någonting som lockar just då. Det händer ibland, men numera allt mer sällan. Även mitt liv är numera betydligt mer inrutat än vad det har varit. Varför?

Här känner jag ibland att jag behöver stanna upp, analysera och möjligen lägga till lite mer spontanitet igen. Gör om, gör rätt, liksom. Ibland saknar vi livet utomlands, där man har en annan syn på inrutat liv. Där man bara sätter sig på en uteservering och tar en öl när man ändå passerade. Inte så mycket tider att passa hela tiden. Slappheten, glädjen med att inte veta vad som komma skall. Nyfikenheten.

Argumentet

Ett argument kan vara att man tycker det är skönt att sjunka ner i soffan efter en arbetsdag. Energin är låg såhär års, utan direkt solljus på dagarna. Det känns inte lockande att göra massa andra saker än just de man ”måste”. I verkligheten finns det ganska få måsten hemma hos oss, vi tycker inte det är viktigt att handla eller tvätta på samma veckodag till exempel. Här handlar vi när maten är slut, tvättar när strumporna tog slut i garderoben, städar när dammråttorna morrar från hörnen och så vidare.

Men om man stannar upp och reflekterar över vad man faktiskt gör och inte gör så ser man om man kommit ur kurs eller inte. Dan tyckte vi kunde åka ut och grilla på helgen, något vi inte gjort på väldigt länge. Det där hör mer till husbilslivet egentligen. Men varför måste det göra det? Vi har inte längre någon husbil, men grillkorv säljs ju faktiskt i alla affärer. Klart man kan åka iväg och grilla vid någon sjö, även utan husbil. Ta en promenad i omgivningarna till exempel. Vara ute i naturen utan att ha ett egentligt mål. Sådant som vi ofta gjorde med just husbilen. Kanske har vi kommit lite ur kurs, nu när bilen är borta?

Festande

Vi har varit på 50-års fest. Ett kraftfullt party med mat och musik och runt 200 personer. Mycket lyckat och vi hade fantastiskt roligt. Träffade många vänner som vi inte så ofta stöter på numera. Det var mycket givande och glädjande, tyckte vi. Samtidigt passade vi på att få oss en natt i 87-an (vår lilla resevagn Smålandian) som just då stod på Kattugglan. Man kan lätt få campingabstinens om man inte får sova i sin husvagn lite då och då….

Ingen korv

Nej, det blev ingen korv i helgen. Men en julmarknad och ett loppisbesök blev det istället. Vi sprang faktiskt på ett matsalsmöblemang på loppisen som vi köpte. När man som vi en gång gjort av med alla sina möbler, får man köpa nytt efter hand. Eller begagnat som i vårt fall. Klart vi hade bord och stolar innan med, men inte de vi egentligen ville ha. Men nu stod de där, på loppisen. Tackar, tackar.

Fler ljusglimtar

Under veckan som gått har vi suttit i soffan på kvällarna och kollat TV. Ett plingande i telefonen gav oss upplysningen att vi vunnit biljetter till en dragshow i Helsingborg. Bara sådär. Eller det var väl så att Dan faktiskt kommenterat något på en radiostations sida på Facebook, varpå han lyckades vinna dessa biljetter. Upphetsade över detta började vi planera för en övernattning, hundvakt, hur jobbet skulle läggas upp för att fixa detta, och så vidare. Kunde vi ta med oss 87:an dit, kanske?

Lördagskvällen är redan bokad (det där med ickespontana sammankomster som jag nämnde innan), men detta var på fredagskvällen. Kunde ju inte bli lägligare. Klart vi släpper allt och åker till Helsingborg. Det var aldrig fråga om något annat. Sluta tidigare från jobbet en fredag är inget som stör oss nämnvärt. Tvärtom. Dock beslutade vi att inte ta med oss husvagnen, just för att vi måste hem igen dagen efter. Hade vi varit helt lediga i helgen hade vi troligen tagit med oss den för att faktiskt passa på att campa ett par nätter i samma veva, ute i naturen. Nu valde vi att istället åka hem igen och träffa vänner på lördagskvällen.

Julbord

Men en till natt är i varje fall inplanderad i vagnen innan jul. Den som kommer efter Julbordet. Vagnen står kvar på Kattugglan tills dess vi festat färdigt, och vi tar oss dit efter julbordet och sover där. Lättare än att fixa transport hem till Hölminge. Sen drar vi nog hem vagnen igen. I dagsläget har den inga vinterdäck och vi är ännu osäkra på om det är idé att lägga på några eller inte. Blir det något campande i vinter, eller inte? Vi vet inte ännu. Än har vi jobb och ingen direkt inplanerad ledighet, så kanske är det lite väl lyxigt att byta däck om vagnen bara blir ståendes. Eller så får vi för oss att ta ledigt och rulla iväg någonstans bland eventuella snöhögar. Om den dagen kommer, blir det till att fixa vinterdäck då, helt enkelt. // Jeanette