Som boende enbart i husbilen har vi nu passerat dag 200. Alltså 6 månader och 18 dagar. Och jag kan väl inte påstå att vi än så länge har diskuterat annat boende. Inte en enda gång faktiskt. Nej, det är alldeles för tidigt. Vi har ju knappt hunnit se något alls av världen såhär långt. Bara en del av Sverige, taggen Roadtrip berättar om dessa platser.

Att få möjlighet att byta boplats titt som tätt känns helt underbart. Vi har hunnit testa en hel del platser redan, även om många bara varit för natten. Vintern tillbringade vi ju på Kattugglan och sommaren (när vi inte har åkt) i Toftaholm, där vi står just nu.

Duktiga Nisse

Nisse har skött sig bra tycker jag. Han har uppvisat en kraftfull motor som tar sig fram fint. Stabil och bra att bo i. Bekväm att åka i. Något hårda säten att sitta i möjligen. Avhjälps med kuddar…. Kanske fortfarande lite småskavanker. Det sitter små plaströr till spolarvätskan på varje torkarblad, och dessa har en förmåga att hoppa loss titt som tätt. Den spolar heller inte ren rutan vidare bra.

Vinande ljud

Eftersom vi just kört runt 250 mil har vi också upptäckt att i vissa vindriktningar viner det kraftigt från framsidan på bilen. Även ett skramlande ljud finns någonstans ”bakom handskfacket”. Går inte att lokalisera exakt var, hittar inget löst inne i motorrummet. Däremot hittade vi tidigare en gammal rostig skiftnyckel i just motorrummet… Tyvärr var det inte den som skapade ljudet. Kanske finns där fler verktyg som vi ännu inte hittat…😂

Vidare har vi fortfarande en läckande kran i köket, verkstaden tycks inte vilja reparera detta trots påtryckningar. Flera månader har gått nu, och tålamodet börjar liksom tryta. Det saknas även en gasfjäder till en av luckorna som vart trasig från början. Man bytte dessa, men missade en. Den är heller inte åtgärdad ännu.

Mörkläggningsgardinen ovanför spisen är ju med trasig, men med tanke på att man tydligen måste vänta många månader på reservdelar så finns det ingen tid att beställa någon ny. Vi får helt enkelt leva med vår patentlösning så länge.

Besiktning

Nu är det dags för besiktning. Vi håller tummarna för att han går igenom utan problem. En kille som jobbar med transportbilar har tittat på bilen, dock endast ”krypa in under-tittat” eftersom deras verkstad inte kan ta emot så höga bilar. Men han menar att han inte såg någonting konstigt, utan rekommenderade oss att åka och besiktiga. Så får det bli. Tid är bokat på fredag, så vi håller tummarna.

Han menade också att nivåregleringen borde nollställas, vilket vi har varit inne på tidigare. Det var det vår verkstad skulle gjort första gången vi klagade på att den inte fungerade, men uppenbarligen gjorde de inte det. För den fungerar fortfarande inte, den heller. För att stå rakt måste vi ha klossar under hjulen. Vi får försöka hitta någon som faktiskt kan göra detta.

Det positiva

Något som faktiskt har fungerat sedan vi själva ”lagade” är den pysande stolen. Den har fungerat felfritt och därmed båda stolarna. Lite svettigt var det där ett tag, inte helt lätt att åka med stolarna längst ner på golvet…

Även AC:n har betett sig lite underligt, och gör fortfarande. Även detta är påpekat till verkstaden som de skulle kolla upp. Men nej, vi tycks få leva med att den funkar sådär. Den kyler, men det går inte att ställa in den på ett visst gradantal. Den klarar alltså inte hålla tex. 23 grader, utan den blåser helt sonika kalluft bara, oavsett vilken temperatur det är. Men som sagt, den kyler och det är det viktigaste. Blir det för kallt får man helt enkelt stänga av den en stund.

Även originaldäcken har hållit såhär långt, trots att de är gamla. Vi har nu beslutat att byta dessa innan vi lämnar landet, för säkerhets skull. De ser fortfarande friska ut om man tittar på dem, men i alla fall framdäcken känns nog bättre om vi har nya. Som det ser ut just nu är det däcken vi har kvar att åtgärda (och den läckande kranen) innan vi kan ge oss iväg. Förutsatt att besiktningen inte ger anmärkning på någonting annat som vi inte kunnat förutse. // Jeanette