Söndag morgon. Regnet vräker ner utanför fönstret. Igen. Lite lätt yrvakna sitter vi på varsin sida om bordet med kaffekopparna i godan ro…

Då kommer det ett plötsligt HÖGLJUTT pysande från främre regionen på bilen, där Dan sitter. Han flyger upp ur stolen och det tar några sekunder innan vi ens fattar att ljudet faktiskt är ett pysande. Egentligen hörde vi bara ett hiskeligt oväsen. Tuben på golvet säger jag, och menar då brandsläckaren som ligger framför passagerarstolen.

Dan lyfter upp den, men konstaterar i samma sekund att det är inte den som låter. Men flyttar ändå på den för säkerhets skull. Några sekunder till går och oväsendet fortsätter. Eftersom inget exploderar eller på annat sätt händer, så börjar hjärnan fungera igen och han böjer sig ner mot stolen. Det kommer från den, säger han.

Samtidigt ser vi att stolen, som har luftfjädring, sakta börjar sänkas. Nu är det ju svårt med tidsuppfattningen i ett sådant här läge, men detta pysande varade i kanske 1 – 2 minuter. Det avtog efter hand, och volymen på ljudet mattades sakta av. Stolen hade sjunkit en bra bit ner mot golvet.

Får titta på det sen…

Vi följde dagens plan, att åka en sväng med personbilen till en kompis för fika och lite mindre jobb inomhus. Tur var det, för regnet vräkte ner. Nisse fick stanna ”hemma” så länge. Vi åkte även och kikade på en möjlig framtida boplats i närheten.

Hydrauliska stödben

Vidare åkte vi och träffade en man som monterar hydrauliska stödben på stora bilar, och pratade lite med honom. Kanske blir det att vi bestämmer oss för att montera dessa framöver. Vi har pratat om det, och vill utan tvekan ha dem. Nivåregleringen fungerar ju som bekant sådär. Sen är det ju ytterligare en stor utgift, så vi får se. Fördelen är att verkstaden ligger endast ett par kilometer från vår tidigare boplats i Berghem. Än har vi inte fått något pris, han ville kika på bilen först.

Tillbaka till eländet

Så under eftermiddagen när vi kom tillbaka startade vi upp Nisse för att se vad som hände. Att det var något fel med luften i stolarna hade vi såklart räknat ut. Frågan var ju bara vad det var. Men när vi startade kompressorn sjönk bägge stolarna ner så långt det gick till golvet… Hm, där kan man ju inte sitta.

För mig som är kort i vanliga fall, skulle det bli helt omöjligt att framföra bilen. Jag såg helt enkelt inte ut genom framrutan…

Operation felsök ISRI-pilotstol

Hur gör man? En målare och en skribent ska nu försöka laga en stol med luftfjädring. Eller rättare, två stolar… Semestern närmar sig, vi ska ju åka om bara några dagar…

Ring en vän. Men vännen visste inte. Ring en annan vän. Men nix, inget napp där heller. Ring en tredje vän. Jaa, han jobbar ju med maskiner. ”Ni måste börja med att lyfta bort sätet”.

Självklart. Eller? Okej, hur gör man det då? Det fanns inga självklara skruvar under stolen. Inga alls vad vi kunde se. Fram med Google. Och släng ut frågan på Niesmann-gruppen på Facebook. När vi väl hittat namnet på stolarna, som för övrigt stod på dem, hittade vi en sida på nätet. Men dessa är tillverkade 2009 enligt märkningen, och de fanns inte på någon hemsida alls. Än mindre någon beskrivning hur man monterade ner dem…

Facebook är fantastiskt

En hjälpsam människa kom med tipset ”lyft bort sätet”. Tack, tack. Faktiskt exakt det vi jobbar på. Men hur gör man, det var lite mer det som var frågan….

Men nästa hjälpsamma person skickade en video på hur man gör för att lossa sätet. Aha, äntligen! Spaken man reglerar sätet fram och tillbaka med ska dras i sidled för att lossa hela sätet. Självklart, att vi inte tänkte på det… Tack, du okände välgörare.

Det enkla felet

När stolsdynan väl var borta såg vi en massa sladdar och slangar. Vi startade kompressorn igen och det pysande ljudet uppenbarade sig igen. Nu var det ganska enkelt att se var ifrån det kom, det var en slang som hoppat ur sitt fäste. Dit med den igen och testa. Funkade fint. Så montera tillbaka sätet och allt är frid och fröjd.

Nix, det tog bara några sekunder så började det pysa igen. Göra om proceduren, och fram med ännu en patentlösning som bestod i isoleringstejp. Vi tejpade helt enkelt fast två luftslangar med varandra för att trycket mot fästet skulle bli lägre. Ännu en gång en liten plastdetalj som inte höll helt tätt.

Men, nu fungerar det! Bägge stolarna åkte snällt upp igen i lagom höjd när vi startade bilen, och verkar hålla sig så nu.

• 

• 

Spännande nästan jämt…

Ja, nu har vi provat det med. Nog för att vi är medvetna om att bilen har några år på nacken, saker slits och blir för gamla. Men just denna detaljen hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Men, nu har vi lärt oss. Och i vanlig ordning fick vi hitta en egen patentlösning, denna gång bestående av isoleringstejp. Typiska bra-att-ha grejer. // Jeanette