Efter att har varit här i Santa Pola i snart 4 månader så har vi nu hunnit skapa oss en ganska bra uppfattning om campingen och även staden strax intill. Vilket annat år som helst hade såklart varit bättre än just detta, för denna typen av övervintring som vi nu mer eller mindre ”tvingades” ta till. Självklart hade vi kunnat valt att åka vidare, men det hade bara blivit till ett annat ställe att stå still på.

Ingenting blev som vi hoppades denna vinter. Att vi hamnade här från början var inte alls planerat. Det var ett beslut vi tog på vägen ner till Spanien, när vi ännu befann oss i Tyskland. Beslutet grundade sig på att Nisse inte ville fungera ordentligt just då, därför valde vi att styra mot en svensk vi kände, som övervintrade här. För att hinna laga felet och för att sedan kunna åka vidare.

Så blev det ju alltså inte. Restriktionerna började öka redan i slutet på oktober igen, och när vi väl stannat insåg vi att vi nog inte skulle kunna åka som vi hade tänkt. Vi sa att vi avvaktar lite, men det blev bara tuffare och tuffare restriktioner. Så vi valde att följa dem, och helt enkelt stå still istället. Här hade vi hunnit lära känna fler svenskar i alla fall… Vidare var vi inte helt nöjda med att inte kunna ta oss fram som vi ville med Nisse.

Väl mottagna

Ja, det blev vi verkligen. Kompisen tog emot oss med öppna armar, och vi fick rundturer både här och där tillsammans med dem och deras bil. Vi fick lära oss var man handlar, köper gasol, var marknaden låg, bodegan och restaurangerna. Vi fick hjälp med att skaffa SIP-kort till vårdcentralen, vilken vi för övrigt inte behövt uppsöka. Vi lärde snabbt känna även de närmsta grannarna som också är svenskar. Så långt, så bra.

Eftersom vi fortfarande fick umgås med vänner under hösten, så blev det lite utflykter och annat trevligt umgänge ihop med dessa nyfunna vänner. Även en härlig julhelg fick vi tillsammans.

Staden

Man säger att det bor runt 30 000 bofasta spanjorer i Santa Pola. Och en massa turister, men dessa lyser med sin frånvaro just nu. Campingen ligger precis utanför, och det är en ganska bra bit ner till havet härifrån. När vi kom i höstas var restauranger fortfarande öppna utmed vattnet, men där var inte mycket folk. Vi upplever att det är långt till det mesta ”utelivet” härifrån. Det är inte helt enkelt att gå ut på kvällen och ta en öl, man får gå ganska långt för att hitta närmsta ställe.

Vi har endast tagit ”en öl” en enda gång, och då mitt på dagen. Oavsett läge hade vi nog valt att inte göra det ändå just detta året. Men om man tänker ”i vanliga fall”, känns det lite avigt med avståndet till allting. Det är även en bra bit till stora mataffären. Finns en lite närmare som vi använder mest, dock betydligt mindre utbud där. Vi har heller inte testat vidare många restauranger eftersom det är som det är, men de vi har testat har varit okej. Men långt iväg då, som sagt. Macken ligger närmast, med sitt lilla snabbköp.

Vi upplever inte staden som vidare ”mysig” heller. Det är mycket trafik och bullrigt att följa huvudgatan in mot centrum. Trångt att gå på trottoaren med träd mitt i. Det går att vika av och gå igenom kattparken i stället, vilket vi gör om vi ska ner på stan. Nja, vi är sådär imponerade av just staden, faktiskt.

Naturen

Den gillar vi desto bättre. Vi bor bra till med naturen precis utanför oss. Där går vi varje dag med hunden. Det är mestadels sten och buskar och lite gräs. Som spansk natur är, helt enkelt. På andra sidan campingen finns saltsjöarna, med fina vandringsstråk runt om.

Vad vi inte gillar så är det dessa läbbiga larver som sägs vara mycket farliga, trots sin storlek. Man kallar dem för pinjelarver här, men de heter Processionslarver. De är farliga främst för hunden, men har ett brännande gift som även kan orsaka allergiska reaktioner hos människan.

Vi har inte sett till dem här i närheten, men går man längre iväg från bebyggelsen syns de lite varstans i träden. Fotot tog jag för några dagar sedan.

Camping Bahia

Campingen är fin och välskött. Personalen åker runt med golfbil ett antal gånger per dag, och patrullerar även på natten. Man städar servicehusen ett par gånger om dagen, vilka vi inte använder alls. Men vi ser dem ju. Poolområdet är jättefint med en kall och en varm pool. Även en poolbar finns, med lite dricka och chips. Man serverar ingen mat på området.

Området är ganska stort, ca 460 platser. Vi bor allra högst upp och har en brant backe att ta oss uppför varje gång vi besökt staden, så man får upp pulsen när man varit och handlat med ryggsäcken. Att gå ut på ”baksidan” är lättare, där finns ingen backe alls. Men heller ingen mataffär…

Själva platsen är stenbelagd med både vatten och avlopp, vilket såklart underlättar mycket. Varje plats är avskild med häckar emellan, och just där vi står har vi inga grannar precis inpå. Vi har en router snett bakom oss och använder detta internetet. 10 €/ månad.

En gång har vi besökt poolen, numera är det krav på munskydd även där och 2 meters avstånd. Vi har valt att inte besöka den, då vi ser genom grinden att folk inte alls håller avstånden, varken i solstolarna eller i bassängen.

Här finns ganska många svenskar på området, men vi har 3 andra par som vi har lärt känna och umgåtts med. Man anordnar aktiviteter hela tiden (även dessa är stoppade för tillfället på grund av hårdare restriktioner). Vi blev inbjudna dit, men valde att inte delta. Man spelar olika spel, cyklar, går ut och äter osv. Man har en Facebookgrupp där man lägger ut sina aktiviteter, bland annat. Det förekommer en hel del aggressivitet i denna grupp, och vi upplever att det har varit en hel del pajkastning där bland. Ganska underhållande måste jag säga…

Ryktet säger att flertalet ekipage har lämnat campingen under januari månad för att de inte kom överens med varandra. Inga vi kände, vi har bara hört rykten och lagt märke till att det är betydligt färre svenska hundägare som passerar oss nu.

Ljuden

Eftersom det är utegångsförbud efter 23 på kvällen, brukar det vara helt tyst från vägen då. På dagtid hör vi vägen, trots att den är en bra bit från vår plats. Vi hör ofta sirener som passerar på vägen utanför. Gästerna som bor omkring oss hör vi sällan eller aldrig på nätterna, däremot hör vi väldigt ofta hundar som skäller. Både på dagar och nätter, eller sent på kvällen.

Hundarna som bor utanför campingen brukar yla i kapp med sirenerna… Ibland står de och skäller ihållande under långa perioder. Hundarna inne på campingen springer lite som de vill ibland. Att ha hunden kopplad är inte alltid så noga, och det har hänt flera gånger att vi fått påhälsning i ”trädgården” av andra hundar, vilket upprör vår hund en del… Hon tycker den platsen är hennes… I dessa fall har det inte varit de svenska hundägarna, utan andra nationaliteter.

Summa summarum

Nja, vi kommer inte övervintra här fler gånger, det är vi helt överens om. Inget vi hade för avsikt innan heller, men nu blev det som det blev. Och vi har haft det bra här på alla sätt. Man måste ju testa innan man vet vad man vill, och vi ser det som en erfarenhet som gör att vi vet att vi inte kommer återvända just hit. Möjligen hälsa på vänner i framtiden, men inte övervintra. Campingen är fin på alla sätt, och helt klart värd att besöka om man inte varit här innan. Sen ser vi det som skillnad på ett besök på några dagar eller någon vecka och flera månader.

När vi har utforskat det vi vill se, då vill vi se nästa plats. Lite det som är tjusningen med nomadlivet. Denna gången blev det inte så, men förhoppningsvis lättar världen sina regler framöver och vi kommer kunna åka igen. Och vi vet nu med säkerhet att vi kommer ha det lättare att ta oss fram i framtiden, kunna komma åt de där små pärlorna som vi känner att vi inte kan idag ihop med Nisse.

Vem vi kommer tillbringa vår tid tillsammans med framöver, får du veta om du hänger med oss på vidare äventyr… genom att följa bloggen. 🙂 // Jeanette